SUCK

Nu tänker jag skriva något som kanske inte är helt okej, men jag måste bara få ge uttryck för min frusteration över den ovanligt meningslösa vandaliseringen som vårt vacker samhälle utsätts för.
Alltså, det är inte bara här i lilla Nynäshamn som det ser ut så här, det förekommer överallt och tyvärr så är det ju vi skattebetalare som får betala räkningen, för det ska ju återställas.
Eller vi kanske ska skita i det, vi kanske ska sitta på halvt uppbrända plankor i snöslasket, snålblåsten eller störtskurar.
Nu kommer jag till det som kan låta stötande!
Men jag önska att dessa skitungars gamla sjuka mormor skulle bli sittandes där i snöstormen och frysa i väntan på en buss, som är inställd på grund av snökaoset och oframkomliga vägar, på obestämd tid.
Sedan när gamla mormor äntligen kommit in i värmen, så är det försent att rädda henne från farosoten lunginflammation och hon dör, på grund av att hennes "Älskade och omtänksamma barnbarn" krossat glaset på busshållplatskuren.

Gunsan är och förblir heligt förbannad på detta meningslösa saboterande av våra gemensamma tillgångar i samhället, som vi "alla, hm?" betalar skatt till och värnar om.
Den uppmärksamme kanske ser att det ligger en cykel längst in i ena hörnet. Så troligast är det den som har i första hand stulits och sedan används som slägga efter användning.
"Allt ditt är mitt och det jag rår om det ger du fan i!!!"

Skämmes tamefan!

FRÅN MITT FÖNSTER

Under min lunch, BroccoliPAJ, sallad och ett stort glas tranbärsdryck.

Så kommer han och går igen, nu på sommaren har han hatt, vintertid en stor björnmössa. Han svänger med sin käpp på sitt vanliga sätt!
Han kommer fram till husknuten och viker av mot bänken. Går sakta fram och liksom kisar med ögonen för att se om bänken trots allt har hamnat på hans favoritställe, där vid väggen bredvid källardörren som leder ner till tvättstugorna bland annat.
Så upptäcker han att den fortfarande saknas och han blir tvungen att gå och sätta sig vid den här som står mitt på gräsmattan i stället.
Jag vet att han är besviken nu och kommer inte att lika länge som annars.
Han börjar plocka i sina fickor!
Är det radbandet som han söker, eller en ciggaret?
En cigg blev det!
Det går förbi en man med en engångsgrill och en säck grillkol.
Han med hatten fortsätter och gräver runt i sina fickor, förmodligen efter något att tända ciggen med.
Inget napp!
Men herregud, tänker jag, ska jag måsta gå ner och tända åt honom, eller varför ropar han inte efter han med grillen om eld, för han har ju garanterat en tändare.
Nähädå, han ger upp och går därifrån, fortfarande grävande i fickorna.
Och fortfarande inget radband i den lediga handen.

Va fasiken bryr jag mig för? Och det där med bänken, när ska han få den på plats igen, stackarn!

HISTORISKA HÄNDELSER!

Typ, HÄROMDAN NÄR JAG VAR UNG, fick jag uppleva en historisk händelse. Apollo 11 var den första bemannade månfärden som landade på månen, det skedde 20 juli 1969.
Gunsan var ung nyförlovad och full av förväntan inför livet.

Nu, 44 år senare fick jag uppleva ännu en historisk händelse. En Amerikansk president besöket Sverige för första gången i historien.
Barack Obama har kommit, vinkat och rest vidare!
Det är skapligt med ett långt och händelserikt liv.

Hallå! Hur gick det här nu till? Jag är ju bara ca 30 år sisådär!
Gonatt!

KAPRIFOL!

Jag hade faktiskt aldrig sett en Kaorifol innan jag flyttade hit ner till Nynäshamn.
Så otroligt vacker, som mycket av den andra växtligheten här ner som man aldrig fick se uppe i Umeå.
Apropå Umeå!
Nu börjar jag äntligen kunna släppa ner axlarna för mitt X där upp.
För trots allt har vi levt i 40 år tillsammans och bryr oss om varandra och vill varandra allt väl. No hard feelings!
Efter snart tre och ett halvt år har han äntligen hittat en, enligt honom, jättefin lägenhet som till på köpet ligger endast ett stenkast från vår dotter och kan man tänka sig, på bottenplan.
Så nu kan far och dotter träffas hos varandra, bara sådär!
Nu känns det mycket bättre för gamla mamman, som bara drog och lämnade fältet som en svikare och oansvarlig förälder. Eller?!?

"Du kan väl komma upp och hjälpa mig att styla någon gång framöver, ha ha ha"
Det ska bli mig ett nöje!
För vi är ju fortfarande världens bästa vänner, fast på var sitt håll!

TRÄNINGSVÄRK

Å hej å hå, var det så här det kändes?
Och jag som trodde att det inte skulle bli så farligt.
För när jag klev upp i morse, med tuppen dessutom, eftersom jag bokat tvättstugan till kl. 07:00, då kändes det inget särskilt i kroppen.
Men det kom efter, som Arboga öl!
När jag var klar i källarvalvet tre timmar senare och gått emellan ett antal gånger, så höll jag knappt på att ta mig ner i tvsoffan för att se när Barack Obama landade på Arlanda flygplats.
Huvudvärk, magmuskelvärk, bröstmuskelvärk, sätesmuskelvärk, m m och ju längre tiden gick, ju jäkligare blev det.
Så när tvsändningen på 4:an avslutades kl. 11:00, fick jag rulla upp ur soffan.
"Hur gör jag nu då?"
Rulla tillbaka, eller försöka fixa till mig och komma mig ut?
Det blev det sistnämda!
Stapplande tog jag mig ner för trappan ännu en gång och ut i det vackra vädret.
Efter en stunds vandring började det kännas bättre i kroppen.
Jag tog sikte på hamnen och landade mödosamt på Havstrappan.
Alltså, det gör mest ont när jag ska sätta mig och kliva upp igen.
I skrivandes stund, undrar jag hur jag ska komma upp ur soffan när det är dags att krama kudden senare ikväll.

NYSTART!

Alltså, jag har inte tränat på hela sommaren, sist jag var på F&S var den 30/6.......
Kroppen har självklart fått lite lagom vardagsträning, som tex promenader och några cykelturer, men alltför lite för att jag ska må bra.
Både kropp och själ ska ju ha påfyllning och själen har ju verkligen fått så den klarar sig en stund efter den här varma och soliga sommaren.
Och vecka i New York var ju grädden på moset.
Men kroppen har börjat skrika efter att få ha lite träningsverk så där lite skönt och lagom ont, ja så att jag känner att jag lever liksom.

Och som vi alla vet!
Både kropp och själ måste få näring för att må bra.

SOMMARENS AVSKED

Och en hittills vacker inledning på hösten!

Ja herre min tid vilken sommar det har varit, det var verkligen länge sedan jag har fått så mycket sol och värme och äventyr att inte förglömma.
Där i ligger min otroligt härliga resa till New York, mitt livs äventyr på egen hand.
Resor innefattar ju så mycket, inte bara själva målet utan planeringen förväntan och längtan och sedan minnena efteråt.

Min promenad idag började med en sväng i skogen, där vildsvinen härjar.
Men min vana trogen hade jag musik i öronen som jag kunde sjunga till och det gjorde jag skapligt högt för det fanns inga fler än jag där i skogen, men väldigt mycket nybökad mark efter vildsvinen.
Därför sjöng jag högt!

Nu hade jag ju för avsikt att försöka fånga det vackra i min närhet innan vintern lägger sitt obönhörligt iskalla, vita täcke över allt, för en lång tid framöver.


Mitt första stop blev precis alldeles utanför ett dagis i min bostadsområde.
Ingen vacker syn!
Men sedan fick min kameralins äntligen vila på den vackra utsikten över Nickstavikens inlopp.

Ja, det var ju då och där jag upptäckte att det troligast varit vildsvin och bökat och jag började sjunga för full hals.

Mitt letande efter det vackra, tog mig vidare ner till centrum där jag näst intill somnade på Havstrappan efter ca 1½ timmas vankande.

Lite nyvaken beslutade jag mig för att ta mig hem igen genom ett stängt och igenbommat centrum.

Utanför COOP fick jag dessvärre ännu en trist bild på kameralinsen.
Där vaknade min lilla djävul, den viskade, "skicka den här bilden till Nynäshamns Posten".

En kvart senare kom kamera fram igen.
Nynäshamn är en vacker liten skärgårdsstad men renhållningen är otroligt eftersatt.