FRISKIS & SVETTIS

Hjälp!!!
Jag behöver en PT!!!
Två dagar sedan jag sist var och styrketränade och jag har fortfarande träningsvärk, eller vad det är.
Skittrist, att kärringen inte kan ta det lite lugnt.
Men herregud, när det känns så bra just då och det bara flyter på.

Rutorna på magen lyser med sin frånvaro, trots 90 situps och räknar till 30 på plankan och precis som Kristin Kaspersens överarmar, rygg och nacke, för visst är det snyggt?
Fast hur dum är jag egentligen? Hon är väl typ nästan 20 år yngre än jag och förmodligen helt frisk.
Ja, där har vi mig i ett nötskal.
Alltid jämför mig med de som är mycket yngre och fräschare än det här gamla skrället, som dessutom tror att tiden står stilla, ända till jag kommer med mitt lilla face strax intill en spegel och inte så här lite på avstånd.

SKOGSRÅET!

"Häromdan när jag var ung", då minns jag alldeles tydligt att mina föräldrar skojade med mig och sa att jag var ett skogsrå, något som de hade fått på halsen att förbarma sig över.
Jag minns att jag tyckte att det lät lite suspekt och inte helt bekvämt faktiskt.
Och kanske att jag till och med trodde på det för en kort stund.
Ty, om jag inte missminner mig, så hade jag just som "skogsrået", ett stort och yvigt rött hår, (som täckte hålet bak på min rygg).


Nä men skämt åtsido! Men jag var nog som ett skogsrå också eftersom jag för det mesta befann mig i den närliggande skogen och klättrade på allt som var högre än jag och skuttade omkring som, just ett skogsrå.

Skogsrået är skogens kvinnliga härskarinna över de vilda djuren, som hon ibland skänker till dem hon behagar.
Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för.
Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd.
Längre norrut, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

Inte blev det bättre när min lärare på låg och mellanstadiet kallade mig för rödrumpan eller rävrumpan.
Så det fanns nog lite sanning i det ändå, att mamma och pappa hittade mig någonstans.

Jag hamnade mitt i en John Bauer skog häromdan, som påminde mig om min barndom, eller åtminstone kändes det som den, för allt var ju så stort och vidunderligt då.
Och så sant jag hade, livet är fortfarande stort och vidunderligt och lika vackert som då, om man bara omfamnar det och öppnar hjärtat!

NO COMMENTS!

Nämen uppriktigt, behövs det sägas något mer om denna storslagna utsikt?

Vilken lycka att jag har ögon som ser allt det vackra i min omgivning och har möjlighet att ta tillvara på dessa underbara dagar.
Samtidigt så finns det något vackert i allt här ute oavsett väder och årstid!
Jag tror att den här är en av Sveriges absolut vackraste platser och jag önskar att alla fick chans att åtminstone en gång få komma hit.
Jag har det inom promenadavstånd, vilken gåva!

Egentligen skulle jag gå till Friskis & Svettis idag, men va fasiken, snacka om friskis och svettis!
Tids nog hinner jag dit, nu gäller det att ta tillvara på alla D-vitaminer dessutom inför den kommande solfattiga och mörka vintern.
Okej, D-vitaminerna finns även på burk, men det här känns bättre så länge jag orkar.

SÅ MYCKET BÄTTRE!

I kväll var det Ken Rings dag!
Jag har absolut ingen anknytning till honom eller ens hört några av hans låtar, tror jag, ska jag väl tillägga!
Det var inte alltid jag kunde urskilja musiken som ljöd ut från Eriks rum där hemma på Bigarråvägen.

"Vi kommer aldrig att dö" tolkades av Titiyo

Och då kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna!

När Ken berättade om hur den låten kom till och när han knäböjde vid sin väns grav, då var jag förlorad och släppte på garden för en stund!

Herregud vad jag saknar Erik och om jag åtminstone hade varit där då och fått hålla honom i min famn när stunden var inne!
Nä, vi fick veta det nästan åtta timmar senare av två uniformerade poliser som väckte oss en sen novembernatt!

Helvetes jävla skit!

DROTTNINGVIKEN

En av mina favoritställen här utmed Strandvägen! Drottningviken.
Men idag fick jag lite skrämselhicka just som jag gick ner till den här stenstranden.

Jag har ju lite problem med mina glasögon som åker upp och ner från ögon till huvudknoppen, ett irriterande synfel, eller? Ja i vilket fall som helst, så hade jag under min promenad hit tagit av och på glasögonen typ 100 gånger för att fota, "precis som vanligt"!
På grund av vinden hade jag dessutom haft dom nere i ena fickan för att jag ville dra upp jackhuvan över huvudet.

Nå, till saken!
Jo, när jag nu äntligen kom ner här på stranden och kronglade på mig glasögonen igen för 101 gången så trodde jag att, nä nu håller jag på att tappa synen helt och hållet, eller så är det en akut hjärntumör. Hur jag än försökte fokusera och hitta horisonten så att den blev skapligt vågrät, så var det alldeles omöjligt.
Men smarta gunsan tog en liten koll på glasögonen och tänka sig, ena glaset saknades! Tror väl fan att jag såg dåligt!
Och till min tur och lycka, låg det lösa glaset i fickan. PHU!!!
Slutfotat för den här gången och med raska steg tog jag mig tillbaka till civilisationen igen och min optiker, ah Optik, som snabbt och gratis fixade mitt dilemma!
Gratis är gott!

STRANDVÄGEN

Vilken tur att jag har det här vackra scenariot inom gångavstånd!
Jag såg på väderleksrapporten i morgontv och insåg att nu är det snart slut på härligheten.
Men en snabbt ihopfixad omelett med makrill och en halv avokado, ett glas tranbärsdryck, så var jag precis lagom mätt för att anta utmaningen att traska runt Strandvägen. En nätt liten promenad på ca två timmar + 30 minuter för fotografering och eftertanke i den helt otroligt natursköna omgivningen och närheten till livet och havet.
Herregud vad det är vackert här ute, det tar nästan andan ur mig!
Fast den är ju som sagt, redan tagen!

Mäktigt att samtidigt lyssna på CD:n I ❤️ MUSICALS, det liksom förhöjde det storslagna och gav det en musikalisk inramning!

Nu har jag, från det ena till det andra, gjort en Carola Häggkvist, eller om man vill, en Anders Borg, som den androgyna gamla gunsan jag är.
Förändrat min frilla!
Nu var jag modig igen! Tjjhhoooooooooooo!!!

"LIVET ÄR EN SCHLAGER"

Jonas Gardell samlar ihop sin drömensemble när "Livet är en schlager" blir musikal på Cirkus i Stockholm. — Det är modigt, ambitiöst, svårt och dyrt, säger Jonas Gardell som dock vägrar att känna av någon press eller oro inför mastodontprojektet.

När Jonas Gardell tar sitt eget manus upp på musikalscenen tar han med sig den kanske mest imponerande ensemblen i svenskt mannaminne. På scen står namn som Helen Sjöholm, Peter Jöback, Johan Glans, Katarina Ewerlöf och Måns Möller.

Och, som inte det var nog, bakom kulisserna jobbar Fredrik Kempe med nyskriven musik, Christer Lindarw med kostymer och för scenografi står ingen mindre än Oscarsvinnaren Anna Asp (Fanny och Alexander, 1983).
Det här verkligen dreamteam för alla våra första val har tackat ja, avslöjar Jonas Gardell.

Men med stora ambitioner kommer stora risker.
Visst, det här kostar miljoner och det är nu som våra producenter pantsätter sina hus, säger Jonas Gardell och skrattar.

Faktum kvarstår dock att pressen kommer vara oerhört hög på att en denna ensemble ror projektet i hamn. Men sådana tankegångar vill inte Jonas Gardell kännas vid.
Jag har en fantastisk förmåga att förtränga det. I stället är jag bara lycklig.

På torsdagen presenterades för första gången skådespelarna i föreställningens bärande roller. Men att uppsättningen förenar Peter Jöback och Helen Sjöholm för första gången sedan "Kristina från Duvemåla" är känt sedan länge.

För Helen innebär rollen som den schlagertokiga Mona ett avbräck från rollerna hon brukar spela.
Jag har jämnt spelat "sympatiska-det-är-synd-om-mej-karaktärer" - varför vet jag inte. Mona däremot är taskig och ganska egoistisk och gör en hel del tvivelaktiga val. Och därför är hon intressant.

Några likheter mellan Mona och Helen finns dock inte.
Haha nej vi är inte lika. Och jag kommer aldrig ställa upp i Melodifestivalen. Jag är livrädd för det där. Att gå in och maxa på 3,5 minut är inte min grej.



Även Peter Jöback får i rollen som transsexuella Candy något nytt att bita i - trots att han vid det här laget har gjort det mesta.
Men jag har aldrig spelat transsexuell och det ska bli skitspännande att spela en karaktär som bejakar sitt utanförskap och som känns viktig för mina egna värderingar. Dessutom blir det en grym kontrast till mina senaste roller som Sweeney Todd och "Fantomen på operan".

TT

Premiären är utsatt till den 11 september 2014

Biljettsläpp den 19 november hos ticnet.se eller 0771-707070!
Löp å köp!!!
http://www.livetarenschlager.se/