BACKLURA 25

Nynäshamns bostäder ska sälja ut en stor del av sitt hyreshusbestånd, närmare bestämt 521 lägenheter till IHF Bostad.
Överlåtelsen beräknas till mars.
För ett år sedan var samma affär på gång, men då kunde inte parterna enas om priset.

Spänningen har varit olidlig ännu en gång för undertecknad, eftersom dylika affärer tenderar en omvandling av hyresrätterna till bostadsrätter är stor risk och jag har absolut ingen möjlighet att låna till en bostadsrätt.
Men som det i dagsläget ser ut så kanske jag kan sitta kvar i "orubbat bo" än ett tag. Phu!
Husen här på Backlura som Nybo vill sälja är nämligen 27, 29, 31 & 35, sammanlagt 140 lägenheter.
Undra om inte min Guardian Angel Erik har ett finger med i spelet nu igen!

Så idag, istället för att gå på Friskis & Svettis och lyfta skrot, så fick jag en så himla lust att storstäda som en glädjeyttring över att jag kanske få bo kvar i min härliga lägenhet.
Men helt lugn kan jag aldrig vara och en plan två måste alltid finnas i bakfickan!

SPÄNNINGEN ÄR OLIDLIG!

Jag sitter och käkar en sen lunch efter att ha varit nere i tvättstugan några timmar.
Lyssnar på Lotta Bromè på P4 Extra och funderar på vad jag mer ska orka göra idag, för efter ett pass nere i tvättstugan är jag ordentligt slut, jag ska ju både städa in mig och ut mig därifrån också.
Känner mig nöjd och belåten med dagens värv och längtar nästan redan till att krypa ner i min nybäddade säng.
Manglade sängkläder är en gratis lyx som jag alltid tillåter mig nu för tiden.
En tur till återvinningscontainerna möjligtvis, när kroppen har fått lite energi och kaffet slunkit ner, tillsammans med Lotta.

Tittar ut från mitt matbordsfönster på den mycket charmiga husgavel och dörren som leder in till tvättstugorna som jag har tillgång till.
Hur ända in i helskotta hamnade jag här?
Från mitt fina radhus, längst därute på ängarna i Umeå, med min alldeles egna tvättstuga i. Till, av alla ställen på jorden, Backlura i Nynäshamn, där jag måste plocka bort långa svarta hårstrån från vasken och sopborsten och alltid tömma filtret i torktumlaren till att börja med.
Var det bättre förr ändå?
Ja kanske en del delar av förr, men jag ville ju ha en förändring och då ingick ju inte det förflutna.
Även min identitet har förändrats.
Från en yrkeskvinna, mamma och hustru, till hon där, knappt!!!
Men allt är mitt eget val och jag ångrar ingenting.
Nu är nu och då var då, med eller utan egen tvättmaskin!

MIN SNUTTE!

Gamla vanor kan vara svåra att sluta med, framför allt om det när något som man gjorde redan som mycket liten och att det var något som gav lugn och trygghet.
Jag har min gamla "snuttefilt" kvar, till min stora glädje!

Helt omedveten om det, så sitter jag och tvinnar min hårslinga "precis som vanligt", precis som "häromdan" när jag var en liten lockig och rödhårig flicka någonstans i Nyland, Ångermanland, Sverige.
Så underbart oskyldig och omedvetande om den stora världen där ute, då!
Och så mjuk och trygg hårslingan var!
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och mycket har förändras, både på gott och ont!
Jag kan inte minnas att jag hade vare sig napp eller en riktig snuttefilt som liten, vad jag minns var min gamla nalle å så toffsen.
Nu vet jag dessutom att världen är betydligt större och vidunderlig än vad jag någonsin kunde ana.
Och nu behövs hårslingan mer än någonsin.

Vilken himla tur att det var just den högra pekfingerbiten som fick stryka på foten den 30/10-07, för jag kan ju fortfarande snurra hårslingan runt vänster pekfinger, precis som vanligt!

TILLKNYCKLAD OCH UTTJÄNAD

Vaknade halv tolv av att "Somebody" ville ha uppmärksamhet från mig!
Det tog någon sekund innan jag fattade vad det var frågan om och innan jag hade lyckats slita loss tungan, som i sin vanliga ordning hade fastnat i gommen.
Mobiltelefonen, var det ju som spelade min ringsignal!
"Vem ringer så här tidigt på morgon?" hann jag tänka, tills jag såg klockslaget när jag svarade!
Hej det är syster Ingrid från reumaten i Huddingen, provsvaret är klart och det ser något bättre ut, MEN! Dessa jävla MEN!!!
Vi vill ändå att du tar nya prover igen om tre veckor.
Jaha, vad har jag för val, bara att gilla läget och.
Jag har en inflammation på levern och det upptäcktes på min rutinkontroll i november. Ett rött streck på skärmen som inte skall vara där.
Min första tanke var, rödvinet!
Men så enkelt var det inte!
Inflammation = Sklerodermi!
På lervern?
Hm!

Ja så har det sett ut nu efter varje fjortonde dag sedan i mitten av november, när det har varit dags för nya prover.
Men i dag fick jag trots allt skapligt besked, "det ser något bättre ut"!
Dags att attackera dagen, frukostte istället för lunch och...............
Sedan blev det inget mer!
Skit också, idag som det var en alldeles underbart vacker vinterdag där ute och jag sumpade den med hästlängder.

Fast egentligen, om jag räknar med de timmar som jag var uppe i natt och lägger dom till morgonen i stället, ja då ser det ju inte fullt så jäkligt ut!

I DEN SENA NATTEN

Står och tittar ut på gatlyktorna här utanför fönstret och knaprar i mig den tredje av mackorna, Leksands Knäcke brungräddad med ett ordentligt lager med Kavli Räkost på!
Nu är det en sån där natt igen som jag inte kan somna, men istället för att ligga där i sängen och vrida mig som en mask på kroken och ge upp med ett glas rött i handen istället, så blev det knäckemackor!
Å jag som hade borstat tänderna så noga nu igen, fan också!!!
Men det är faktiskt ganska skönt att stå här lutande mot en av stolsryggarna och knapra och bara låta det smula hejvilt, det är ju jag som städar det här stället.

Så tänker jag, tänk om!!!
Att just nu händer det, att jag sätter en smula i halsen, nä, jag bara skojar! Bättre upp!
Tänk om morgondagen blir just den dagen då DET händer!
Nä nu ska jag sluta att fantisera och inse att tåget har gått och gå å
borsta tänderna igen!
Men fasiken, jag har ju inte ens lyssnat på en CD-skiva under tiden jag knaprade i mig mackorna!
Jag får nog gå och ta tempen innan jag kryper tillbaks till sängen och kramar kudden!*LER*
I LOVE YOU anyway!❤️

FILMTAJM!

Nu var det ett tag sedan jag beslöt mig för att gå på vår lokala biograf, Bio Vågen, här i Nynäshamn. Äntligen fick vi, jag och kompis Mia med man, tag på biljetter till 100-åringen! När det var premiären, var jag uppe i Umeå och då var det inte läge att böka och krångla med biobiljetter, buss och bök. När jag kom hem hit var det slutsålt till sista föreställningen, men turligt nog blev det två extra föreställningar kväll.
För några år sedan köpte jag den som pocket och skrattade nästan halvt ihjäl mig åtminstone 3/4 av boken, så jag hade höga förväntningar på filmen.
Till min lycka grusades dom inte, förväntningarna alltså! Efter knappt två timmar lämnade vi biosalongen proppfulla av glädje i bagaget. Det var såååå himla skönt att få tokflabba så där ända nerifrån tårna och upp till hårfästet, ty det var alltför länge sedan.

Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.

En rad händelser drar istället in Allan på en galen och oväntad resa kantad av ett gäng kriminella, mördare, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis. För vem som helst hade detta varit ett livsäventyr, men med Allans bakgrund är det ungefär som vanligt. Inte bara har han bevittnat några av historiens viktigaste händelser, han har även spelat en nyckelroll i dem. Vi får följa Allans tidigare eskapader och dess otroliga påverkan på historien, hur han bland annat hjälpte till att uppfinna atombomben samt blev god vän med allt från amerikanska presidenter till ryska tyranner.

En underbra rolltolkning av Robert Gustavsson.
Men alla de andra underbara skådespelarna såsom
Iwar Wiklander, Mia Skäringer, Ralph Carlsson,
Johan Rheborg och David Wiberg gjorde att filmen fick en stark 5:a från mig.
Och ett extra + i kanten för att jag fick skjuts hem i snålblåsten och snöytan!

EN SMAK AV SOMMAR

Igår var jag och tränade på Friskis & Svettis igen!
Det har inte blivit fler än två gånger hittills i år, men snart hittar jag nog flytet.
Jag har skapligt med träningsverk, framför allt i bröstmusklerna, men det gör bara gott, sådär skönt ont.
Men vad som inte är skönt, är att jag är nått så in i helskotta trött!
Jag fick svar på senaste sköldkörteln (tyreoidea)-provet igår också och till min glädje visade det helt normala värden den här gången, fast att jag hade på eget bevåg ökat dosen. Där ser man, jag hade rätt den där gången i somras att det saknades något ändå!

Jag tog en rask promenad ner till stan idag för att få hjälp med min läsplatta som hade hängt sig.
Tack o lov att det finns kunnigt folk inom gångavstånd, som snabbt och trevligt kunde hjälpa mig och dessutom visa hur, om det händer igen.

På hemvägen rullade sommaren förbi! Ett lass med ÖL!
Nu är det bara att bita ihop, om 3-4 månader är det dags igen att sitta nere på någon av krogarna i hamnen och dricka en god öl, jag kanske till och med ska våga mig på att prova någon annan än endast Landsort Lager!
Eller är jag alltför övermodig nu?
Nämen, va fasiken, förra sommaren vågade jag ju resa till New York, snacka om mod!
Jag provar nog en Bedarö Bitter!