SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN!

Det blev verkligen en skön dag idag, första maj!

Vaknade skapligt tidigt utvilad och nykter, sköööönt!
Det blev ju inget festande för mig igår, eftersom jag inte ville utmana min hälsa redan med att umgås ute vid en brasa!
Därför kunde jag njuta av den här dagen nere vid hamnen och därefter storstäda på balkongen senare på eftermiddagen, när solen började värma där!
Så nu lukter det skurmedel där ute och nu saknas bara lite blomster och kuddpiff, sedan kan jag börja odla lite fräknar igen!

Jo det var så sant, jag slickade i mig den andra mjukglassen för säsongen idag också!

VALBORGSMÄSSOAFTON

Och Kung Carl XVI Gustaf fyller 70 år!

Och det ska ju firas på bästa tänkbara sätt, i tvättstugan 11:00-14:00, men mellan maskinerna kollade jag på TV4 Nyhetsmorgon, som hade förlängs sändning idag med anledning av festligheterna runt firandet!

Efter ett sådant pass, brukar jag vara helt slut, så även idag, men solen sken och jag kände att åtminstone en skogspromenad var på sin plats!
Skogen visade upp sig i sin bästa vårskrud och tystnaden var nästan öronbedövande, förutom lite porlande i dikesgrenen och fågelkvitter!

Jo, det var faktiskt så, jag hade inte musik i öronen idag, jag ville bara lyssna till naturen!

Jo det var så sant, mangeln nere i tvättstugan var trasig även den här gången, så efter promenaden blev jag illa tvungen att ta fram strykjärnet och släta ut en del "rynkor" på mina örngott, dessvärre funkar det inte på mitt lilla face, som brukar vila på detsamma!
Äsch, skit samma, de visar bara att jag har en historia med både glädje och sorg och tar alltid nya tag oavsett förutsättningarna!


Majbrasan, eller kanske Valborgsmässoelden är den korrekta benämningen på brasan, den hoppade jag över ikväll, "precis som vanligt"!

MED PARAPLY UPPFÄLLT

Och intet ont anande!

Det är tur att man inte vet vad som kommer att hända härnäst, för då hade jag vänt om och tagit nästa pendeltåg hem igen!
Anlände avdelning M 88 i god tid, så rutinerat, fixade jag med kylskåpet, kaffemuggen och ett trevligt återseende med min nya rumskompis!
En norskfödd den här gången, några år yngre än jag, väldigt trevlig och gemytlig, som alla norrmän är!

Min sköterska dyker upp och hälsar mig välkommen,"jag går och blandar nu, så kommer Karin snart och sätter nålen"!
Eva och jag läppjar på varsina kaffemuggar i väntan på.............
Karin kommer inte och min sköterska beslutar sig för att sätta nålen istället, ja så att vi kan komma igång liksom!
AJ! Det känns inte okej, men jag tänker att det är nog bara jag som är sjåpig och överkänslig, "det går nog över om en stund", hon spolar med koksalt och allt verkar okej och funkar, men det gör jävligt ont, men vill inte verka sjåpig!
Droppet kopplas på och blodtrycket tas i vanlig ordning!
Om en halvtimma ska droppet ökas ytterligare!
Men smärtan i min arm avtog inte, utan tilltog, så handen domnade av och jag blev svimfärdig!
Evas sköterska räddade mig i sista sekund, när hon råkade komma in på vårt rum, hon skyndade sig att stoppa mitt dropp och drog ur nålen!

Smärtan avtog inte trots det, men jag fick gå till Karin på ladd och hon försöket sätta en ny nål, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, tre försök innan det funkade!

Saken är den att med det här diagnosen så blir våra kärl väldigt sköra och går lätt sönder, vilket hände för mig i morse!
Smärtan var fortfarande outhärdlig från morgonens första nålsättning, så mina tårar steg upp i ögonen av smärtan Karin försökte trösta mig, för hon såg hur jag led!
Droppet fortsattes i den nya nålen, som var helt lugn, men jag höll på att krypa ur skinnet och knappt kunde andas av smärta från den första skadan! Troligast hade en nerv fått sig en kyss och det ville inte släppa! Jag fick två Alvedon efter ungefär 1½ timmas plågande och tillslut började det så sakteliga klinga av!

Fy fan, två timmars tortyr och tårarna rann hela tiden av smärtan!

Och mitt i det kom fönstertvätten, så det var bara att
krypa ännu mer ner under täcket
Lyckligtvis var jag skapligt återställd, men omskakad när jag efter sex timmar begav mig ner till pendeln igen!
Skönt, jag hann med den som gick från Älvsö klockan 15:13, trots allt strul och förlorad tid!
Lugnt tillbakalutad med ljuvlig musik i hörlurarna på väg hem!
Trodde jag ja!
Strax före Västerhaningen! "På grund av obehöriga på spåret mellan xxxxxx och xxxxx, så ombeds alla att lämna tåget i Västerhaninge och hänvisas till ersättningbuss vidare till Nynäshamn!
H..vete, jag som äntligen mådde skapligt och dessutom var döööödligt trött efter pärsen på sjukan idag och njöt ljudet i mina öron!
Jaha, där stod vi på perrongen i Västerhaninge och inväntade info om när bussen skulle komma!
"Ersättningsbuss mot Nynäshamn kommer till plats H kl.16:45"! VA!!! om en timme, jag kommer att döööö nu!
När klockan var 16:40, var tågtrafiken öppen igen och jag kunde kliva på min pendel klockan 16:50 och åka hem!
Regnet vräkte ner när jag steg av hemma på Nynäsgård, men som tur hade jag med mig paraply!
Hemma i Mitt Mysiga Krypin klockan 17:17!
Fy fan vilken dag!

DAG TRE!

Sådär, förberedd till tänderna!
Började med att tömma en mugg kaffe redan innan droppet kopplades på, jag hade ju varit uppe sedan 05:00 och på gång i tre timmar med endast en stor mugg te och en lingongrova i magen, samt lägga in min lunch i patientkylen
Nålen sitter kvar, men har varit en plåga hela natten och fortfarande är!
Men som den tjuriga och alldeles omöjligt envisa människa jag är, så var det väl fan om jag inte ska lyckas köra de här sex timmarna med den ändå!

Droppet pågång, lurarna framplockade, laddaren likaså, lypsyl, en alvedon som tages strax innan hemgång, samt ett nytt schema inför nästa behandling om sex veckor, check!
Så bara att krypa ner under täcket och filten igen!

Minutvisaren på klockan där uppe på väggen går ovanligt sakta idag, armen värker pga, nålhelvetet, vet inte hur jag ska hålla armen, hur jag än gör, så svid-bränn-värker det och det går inte att slappna av, än mindre försöka sova bort tiden!
När det är ungefär en timma kvar, grips jag nästa av panik och biter mig i kinden så jag får blodsmak i munnen!
Jag tar min Alvedon, börjar förbereda mig för hemgång med att städa upp på sängbordet, går på toa en sista gång, passar på att titta mig i spegeln, OPS!!! ingen vacker syn, jag kommer att få många undrande blickar på pendeln hem!

Äntligen kommer syster in för att koppla loss droppet!
Hon ser genast hur det står till med min arm och drar direkt ut nålen efter att hon stängt av!
Går och hämtar en kylsalva och vräker på över rodnaden och svullnaden som uppstått ocg därefter lindar om!
Släpp fångarna loss, det är vår!

Nu in skrivandes stund, har jag just lindat upp och kollat hur det ser ut,

det är fortfarande ont,
som om nålen fortfarande sitter där, men det ser betydligt lugnare ut, än för sju timmar sedan!
Sätter en ny nål i morgon, troligast i den andra armen!
Dags att krama kudden!

MORGONPROMENAD

Suckarnas promenad kanske, i "Morgonljuset"!
Närmare bestämt strax efter 07:30, nyss lämnat pendeltåget på Flemingsbergs station, påväg till Karolinska sjukhuset för en ny omgång Ilomedindropp!

Skönt iallafall att det är fint väder och ljust framför allt, har lämnat den mörka årstiden bakom mig, för den här gången, det blir lite lättare då!

Stegar fram till patientkassan och tar en nummerlapp, inser att jag hinner kuta in på Pressbyrån strax bredvid och inhandla någon lämplig lektyr för dagen, det blev ett M-magasin!
Hann precis tills mitt nummer kom upp!
Sist köpte jag Påsknumret!

Stegade vidare mot hissarna till M 88 Reumatologiska Dagvården!

Nålsättning, som förövrigt inte blev riktigt till belåtenhet och så är droppet på gång!
Innan jag börjar frysa och må så där ruggigt som bara man kan, när man får Ilomedin, så går jag och hämtar min första kaffemugg, sedan kryper jag ner under dubbla täcken!
Ja lite så tillbringar jag några dagar den här veckan, mycket kaffe blir det, för att motverka den värsta huvudvärken, som tyvärr är oundviklig!

I skrivandes stund, vet jag inte om jag kan behålla nålen tills i morgon, den nuddar precis mot en nerv, eller nått, får väl dra den i värsta fall i natt!

DRÖM ELLER VERKLIGHET?

Mot alla odds, så fick jag besök i natt, inte alls så ofta numera, snarare mer sällan att Erik besöker mig i drömmen!

Men de senaste dygnen har han varit ovanligt närvarande, ett omen eller vad?
Nä han vill nog bara visa att han finns vid min sida, kanske just nu inför den kommande behandlingen nu i morgon och två ytterligare dagar!
Tyvärr var besöket omskakande och spänt!

Erik var sig lik, precis som jag minns honom sist, nästan i alla fall!
Men han var stressad, fumlig och frånvarande, så jag frågade hur han mådde, om han var onykter eller om det var droger!
Han svarade, att han inte visste,
Jag önskade att det bara var en dröm och att jag snart skulle vakna!
Erik såg att jag blev ledsen, jag sträckte mig mot honom för att ge honom en tröstande kram, men allt blev suddigt och han försvann igen!

Jag vaknade och insåg att det bara var en mardröm, tack o lov!

Nä, jag tror mig veta, att Erik har det bra nu och att det där var bara en liten påminnelse om hur det har varit och att jag nu kan andas ut!
Men ändå sörjer i det tysta, att jag förlorat min vackra son!

NOSTALGITRIPP

I gårkväll var jag tillsammans med lillasyster, helt spontant, på ett ställe här i Nynäshamn som heter Kafé Radiokakan/ Mopedum Svenska Nostalgimuséet!

En riktigt trevlig lokal som brukar, oftast lördagar, ha levande musik och matservering!

Egentligen behövdes det lite övertalning från syrran, ty jag hade redan värmt min middag i mikron och skulle precis sätta tänderna i den, när hon ringde och tillslut lyckades få mig att ställa in maten i kylen, svida om och sluta upp på den korta promenaden dit!

Musikunderhållningen för kvällen leddes av fyra män i övre och under medelålder!


Av namnet att döma, fick vi en liten hint om vilken sorts repertoar grabbarna tänkte bjuda på!
Shadows, så klart!


Och där kom min nostalgitripp in!
Ty, det var bland annat den sortens musik mitt X spelade när det begav sig, naturligtvis mycket annat i den genren också!

"Från det ena till det andra, eller om jag ska komplettera bilden, som förövrigt är ca 30 år gammal, så är det precis i dag sex år och fem månader sedan Erik dog och två månader kvar tills han egentligen skulle fylla 32 år!
Det var då, då vi var ung och fortfarande lyckligt ovetande om den grymma verkligheten bara några år längre fram i tiden!"

Kvällen var mycket lyckad, god mat, kanske lite ljummen, men okej, vinet var inte i min smak, bäskt, men det uppvägdes av bra musik och trevligt sällskap!