LÖRDAGEN DEN 14:E

Nu har jag överlevt fredagen den 13:e ännu en gång och börjar inse att det är inte det datumet som är olycksdatumet, åtminstone inte för mig!
Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon fredagen den 13:e har drabbat mig presonligen!

Två dagar sedan jag avslutade den senaste läkemedelsbehandlingen, fan vilket långt ord förresten, och gud va jag har varit trött efter den, tröttare än vad jag kan minnas från de andra gångerna, även orken och andfåddheten, blir liksom alldeles slut av minsta ansträngning!

Nå, nog om mina krämpor för den här gången!
Värre är, jag har en biljett till The Phantom of the Opera på Cirkus till i morgon eftermiddag.
Dessvärre är, att huvudrollsinnehavaren, där kom det ett sånt där himla långt ord igen, Peter Jöback, har blivit sjuk igen, röstproblem!
Herregud, det är ju hans guldbenådade arbetsverktyg och instrument, detta går ju inte!
Hoppas verkligen att han tar ordentligt hand om sig nu och tar den tid det behövs för att vila och kurera sig!
Jag får ta mig en ordentlig funderare, om jag överhuvudtaget beger mig upp till huvudstaden imorgon, det kommer ju fler pendeltåg, så att säga!
Okej, inte för att Peters ersättare inte är bra, men jag har ju min favorit och fingertoppskänslan i hans sätt att porträttera Fantomen är magisk, ståpäls, som jag brukar säga!
Jag har natten på mig att fundera!
Krya på dig Peter, jag återkommer närhelst!

FIKAPAUS I TRISTESSEN

Började med ny infusionsnål, dropp påkopplat, sedan krypa ner under täcket och försöka sova bort så mycket som möjligt redan från början av dagen!
Lyckades sova ungefär 45 minuter!
Läser färdigt "Metro" och sedan "Hänt Extra", där tillryggalade jag ytterligare en halvtimme!
Det gäller hela tiden att försöka fördriva tiden, fast orken är knapp, ty annars blir jag knäpp!
Känner efter, är jag inte lite kissnödig kanske?
Jo kanske liiitte, bra, då har jag nått att göra, passar på att fylla vattenflaskan!
Snabbt tillbaka i sängen, håller på att frysa ihjäl!

Somnar igen en stund!
Vaknar och går och hämtar mitt havrekex från kylskåpet i patientköket och en mugg kaffe!

Verkligen spännande dagar på sjukan!
Kollar klockan, vars visare har snigelfart och de stora händelserna består i att kissa, sova och stoppa något i magen, det sistnämnda går trögt dessvärre, idag blev det endast ett havrekex, två muggar kaffe och ett äpple!
Orken och matlusten är minimal!
Nu är det över för den här gången, sex veckor till nästa!

NYTT ÅR MEN SAMMA KAVALJER

Så nu är vardagslunken på igen och jag har påbörjar min första Ilomedinbehandling för året!
Jag har räknat ut att jag hittills fått 30 stycken infusioner, om jag har märkt någon förbättring är svårt att säga, men eftersom det är det enda som finns att erbjuda mig, så vågar jag inte avbryta, för kanske i det långa loppet, så har det någon verkan!
"Man tager vad man haver", sa Cajsa Warg!

Det där med kavaljer anspelar jag naturligtvis på min droppställning som måste följa med mig vart jag går, ja till och med in på toan, kanske dags att ge hen ett passande namn eftersom vi är så tjenis om intima numera, alltså 33 gånger snart!
Skönt att vi bara är särbo i alla fall!

Imorgon träffs vi igen, alltså xxxxx och jag!

65 - ÅRINGEN SOM GICK PÅ BIO

Den som spar den har, en födelsedagspresent kvar!

Och jag älskar ju upplevelsepresenter, prylar det har jag så det räcker, men upplevelser rymmer gott i minnsebanken, det finns alltid plats för mer, liten som stor!
Idag var det min kompis Mia som jag blev uppvaktad av!
Vi började med en måltid nere i hamnen på restaurang Rökeriet och jag fick välja vad jag ville, så det blev den obligatoriska Fisksoppan, Mia tog en bakad potatis med skagenröra, mummmmsssss fillibabba!

Därefter var det dags för bio, "Hundraettåringen som smet från notan och försvann" på Bio Vågen!
Och av en händelse, så fick jag plats 65, förstår inte det här!

Höga förväntningar eftersom jag såg 100-åringen då det begav sig!
Kan väl minnas att jag slumrade lite då också, ops!!!
Nämen skämt åsido, men både Mia och jag somnade lite den här gången på precis samma ställe, någon gång under första halvan, Kan vara pågrund av paltsvimma, eller att filmen tidvis var lite långrandig, men mestadels trevlig och lättsam, precis som man vill ha en söndagsmatinè i början av januari när magen är proppfull och sömnen inte har hunnit i kapp efter alla helgerna!

Imorgon tar vardagen vid och det börjar med LCHF-muffinsbak!
Blääääääää!!!!!!

LUGNET EFTER STORMEN

När vintern är som bäst, knarr under kängorna, frisk luft och sådär alldeles lagom kallt, strax under -10 grader samt sol från en alldeles klarblå himmel!
Ja då är det härligt, annars kan det qvitta!



Nikstaviken ligger spegelblank och frusen!



Iskristaller på den tunna isen!


Nere i hamnen är det fortfarande öppet vatten, därav fågellivet!

NYPREMIÄR THE PHANTOM OF THE OPERA

Födelsedagspresent till mig själv, inköptes 19 februari 2016!
Vilt vågat, nu när man har uppnått den här åldern, men ibland är viljan starkare än förnuftet!
För tänk om man inte kan, om man råkar vara sjuk då, eller värre än så, hädangången!

Men som tur var, så hängde jag fortfarande med, skapligt frisk dessutom, efter omständigheterna, två veckor i Umeå med allt som det innebär!
Dålig sömn på, antingen nedsutten bäddsoffa, eller luftmadrass, tidiga morgnar och oro i magen!

Och som jag hade väntat och längtat tillbaka till Cirkus, det var ju hela 17 dagar sedan sist, och till nypremiären igår den 4 januari!
Som vanligt brukar jag, precis när jag kommer fram till Cirkus, kolla in medverkandetavlan där ute i korridoren, ja så att jag kan förvissa mig om att Peter Jöback, Emmi Christensson och Anton Zetterholm kommer att spela ikväll!
Check, Allt i sin ordning!
Sedan det sedvanliga besöket på Hasselbackens damtoalett, käka medhavd middag på någon skapligt undanskymd plats!

19:00 första ringningen och insläpp och jag intar min plats på rad 4, nästan mitt fram!

Allt väl så långt!
Föreställningen börjar och som alltid får jag ståpäls när musiken sätter igång!
När så det visar sig att Anton är utbytt till Glenn Edell, så började jag inse att kvällen skulle te sig lite annorlunda!
När så det var dags för Phantomen att visa sig och jag hörde Peters röst, så var jag världens lyckligaste gunsan!
Första akten förlöpte precis som jag önskade, ja då var det ju det där med Anton då, men det var ju huvudsaken att huvudrollsinnehavaren var på plats!
25 minuters paus!
Och efter den, det var då det hände, en person från personalen backe stage, kom ut på scenen och berättade det vi redan hade sett, att Anton var utbytt på grund av sjukdom, och dessvärre att även Peter hade beslutat att bryta mitt i föreställningen, också på grund av sjukdom och ersattes av John Martin Bengtsson!
Min första tanke var att resa mig upp och fara hem, men av hänsyn och respekt för inhopparna, så stannade jag kvar tiden ut!
Självklart gjorde båda inhopparna ett utmärkt jobb, men jag som den blodsfan till Peter, lyckades jag till och med nicka till emellanåt, jag kan ju snart hela föreställningen utantill!
Så kontentan av kvällen blev ett snopet återseende och självklart besvikelse att jag inte fick njuta av Peter Jöbacks rolltolkning hela kvällen!

Fantomen på operan har gjort Peter Jöback, 45, vida hyllad utanför Sveriges gränser, både i Londons West End och på Broadway i New York

När föreställningen hade nypremiär på Cirkus i Stockholm i går kväll tvingades showens huvudperson att bryta föreställningen i pausen efter första akten och ersättas av en stand in. Även i kväll blir han ersatt.

”Japp, han är förkyld så John Martin Bengtsson, hans understudy kör ikväll. I morgon tar vi nytt beslut om Peter kan medverka eller inte”, skriver Sofia Ekskog som jobbar med Försäljning & Marknadsföring på arrangören 2Entertain i ett sms.

På Facebook skriver Peter Jöback själv om händelsen:
”Kära vänner igår flyttade en bacill in på mina stämband och gjorde sig hemmastadd - så tyvärr fick jag avbryta föreställningen på cirkus - och ersattes av den fina John Martin Bengtsson”.

Vårdades av läkare

Han fick vård direkt i går kväll, enligt arrangören.

”Jag har varit hos doktorn och måste vila och hoppas jag blir tillbaka så snart som möjligt . Så länge får ni njuta av John Martin och resten av vår fantastiska ensemble som gör mitt liv så vackert på kvällarna”, skriver Peter Jöback på Facebook.

Ett ögonblicks stopp vid Sergels torg på min väg till Centralstationen i bitande kyla och ännu mer oro, den här gången över Peters hälsa!

KÄNSLORNA SVALLAR

Sista timmarna på Nyårsdagen, förövrigt min födelsedag, ja då fick jag besök av en gammal arbetskamrat, alltså hon är inte gammal så, jag däremot!
Underbara Eva, kom med en födelsedagspresent, helt oväntat och ett vackert skrivet kort, som redan där gjorde att mina tårkanaler översvämmades!
När jag öppnade paketet, var det klippt, ett vackert guldhjärta gömde sig däri!
Med en guldstjärna i mitten och det symboliserade texten i kortet!
Då, bölade jag igen!
Och inte gjorde det enklare att hålla tårarna borta, ty på tv:n var det
Adele: Live at Radio City Music Hall!

Det var länge sedan jag blivit såååå känslosam, kanske det har varit lite för mycket att tänka på den sista tiden och bägaren rann över!

Nu hoppas jag att det blir lite ordning på torpet framöver, så jag kan slappna av när vardagen tar vid!
Och med det önskar jag alla en god fortsättning på det nya året och ett stort och hjärtligt tack för all uppvaktning från när och fjärran idag och i synnerhet till underbara Eva, som gjorde att jag fick kontakt med mina innersta känslor och lät det ske!