OCH ÄN BLOMMAR DET!

Dagen efter 9/9!
9/9 är ett speciellt datum för mig, det har liksom följt mig, ja precis i 50 år i går!
Det var då jag hade min första date med Stig, mitt X!
Och av en händelse, så råkade jag, när jag sökte ett speciellt dokument bland mina mappar, hitta ett maskinskrivet brev till mig själv, som jag skrev dagarna alldeles efter vår första date!
Där stod hur spännande det kändes, hur kär jag var och vilka förhoppningar jag hade på ett vidare förhållande!
Nu, 50 år senare, så inser jag att det fanns både glädje och sorg, som livet för det mesta är i relation! Tyvärr så handlade det mest om omvårdnad och en evig kamp för att försöka hålla skenet uppe, typiskt en dysfunktionell familj med både missbruk, psykosociala problem och sjukdom, vilket gjorde att vi föll sönder och samman!

Därför känns det som om just idag är dagen som är det verkliga avslutet på en epok och av en händelse, så återgick jag till de där mapparna och där fann jag massor av "viktiga papper", från husförsäljning, tingsrätten/skiljsmässan, mitt första lägenhetskontrakt här i Nynäshamn i andrahandslägenheten, gamla deklarationer och dylikt, från gud vet när, som jag slängde, ja ett riktigt avslut!
SKÖNT!!!!!

MAN FÅR TACKA ALPACKA

Som jag befarade, så hamnade dagens infart i kärlet på höger handled, det är alltid tydligt och blålila, en fröjd för en sköterska att vilja sätta nålen i!
Jag däremot vet att det är ett kärl som alltid strejkar och avskyr främmande föremål!
Men okej, stick då för f.n!
Helvetet pågick i precis sex timmar och dessutom är Ilomedinet kärlirriterande, så det var en kamp med tiden i min sjukhussäng!
Som plåster på "såret" hade jag mina varma handledsvärmare av Alpacka!
Föresten, jag såg förmodligen ut som en Alpacka,

som föresten är ett kameldjur och inte ett "får", där jag låg och sedan stod böjd över mina skor och med en ännu mer snopen uppsyn, när jag var klar för dagen och skulle knyta mina skosnören!
En konstig, varm, som genast övergick i, kall känsla, på höger handled!
UPS! Blodet formligen forsade från insticksstället och ögonblickligen färgades mitt tryckförband blodrött, jag skojar inte, det var en mäktig syn, så mycket blod ur ett litet hål, så Alpackan hade säkert ett finger med i spelet där! Jag som nästan inte blöder alls!
Snabbt sträckte jag mig efter en ett gäng papperhandukar, som också de dränktes av blod och tryckte hårt på handleden, anropade en sköterska, som genast hjälpte mig att torka bort blodet och satte på ett nytt tryckförband!
Slutet gott, allting gott!

KLOCKORNA I DALEN

Där stod de nu igen, de har lyckats komma igen, återkommit från de döda, tack vare det livgivande regnet som skvalade ner här om dagarna!
Tänk vad lite regn kan göra, för hoppet var verkligen ute för dessa, mina små favoriter, som står nere vid min pendelstation!
I eftermiddags, när jag kom hem och klev av tåget, så råkade jag se dem, trots att jag mådde skit, hade jätteont i armen, där infarten har legat sedan igår morse, jag hoppades att det skulle funka alla tre dagarna, så när min sköterska kopplade loss mig från droppet klockan 14:00, så bestämde jag mig för att låta infarten sitta kvar!

Klockan halvfem, stod jag inte ut längre och helt resolut, drog jag den ut, gud vilken befrielse!


Så imorgon bitti i den arla morgonstunden, måste det sättas en ny, inför sista dagen för den här gången!
Som det livgivande regnet till blåklockorna, hoppas jag att Ilomedinet tänder en ny gnista hos mig, så att även jag lever upp igen!
Annars har jag ju något garanterat livgivande att se framemot till veckan som kommer!
Den 12e september blir det en fin konsert för ett fint ändamål på Göta Lejon!
Folkets Hus och Parker och Vi-skogen livesänder den fantastisk konserten med bland annat Helen Sjöholm, Peter Jöback, Malena Ernman, Jojje Wadenius och Solala. Babben Larsson är konferencier. 12 september 19.00 ser du den på biografer i hela Sverige.

Den 12 september kommer Vi-skogens ambassadörer ge allt för att samla in pengar. Målet är att kunna utbilda minst 50000 skolbarn i Afrika att ta upp kampen mot klimatförändringarna.
Om man bidrar med 100 kronor, räcker det till att plantera 5 stycken träd!
Alltså har jag planterat minst 15 träd, eftersom biljetten till konserten kostar 320 kronor!

GIVE ME FIVE

Eller kanske ja ska säga, "Give me four and two thirds" ha ha ha ha!!

Nämen allvarligt, det här inget skämt, det är den krassa verkligheten, jag håller på att frysa ihjäl och äntligen, trodde aldrig att jag skulle säga, äntligen, så har jag idag påbörjat min tredagars Ilomedininfusion på dagvården Reumatologen i Huddinge!
Det har gått 15 månader sedan sista och det blev på tok för långt uppehåll!
Den här sista månaden har jag drabbats av det ena efter det andra och nu dessutom är mina kärl alldeles omöjliga att ha att göra med, sega, trånga och stela, så det var ett riktigt äventyr på morgonkvisten!

Men med lite fix och trix, så satt äntligen nålen på plats och två Alvedon och en timmas sömn, så hade smärtan i det sönderstuckna armvecket lagt sig och droppet kunde fortgå sina sex timmar!

Lunch mitt på hållet och sedan marsch direkt tillbaka under täcket!

TA SKYDD FÖR REGNET

Saved by the rain!
För visst är det väl härligt att vakna av ljudet från regnet som smattrar på fönsterbläcket, fast man hade tänkt snooza efter väckarklockans charmiga väckningsförsök!

Det är lyxen med att vara senior, att bestämma själv vad dagen ska innehålla, så idag bestämde jag mig för att bara mysa i mjukiskläder och osminkad!
Förresten så håller jag fortfarande på att återhämta mig och ladda inför onsdag t.om fredag den här veckan, för då äntligen ska jag återgå till mina Infusionsbehandlingar på reumaten i Huddinge!
Därför passade jag också på att göra mina sedvanliga LCHF-muffins!

Jo det var så sant, jag har fått en ny vän, en skata som verkar trivas på min balkong, kan väl hända att regnet har en viss betydelse, för gång efter gång och under långa stunder satt den där uppe och bara kurade, ungefär som jag gjorde mestadels under dagen, under min värmefilt framför tv:n!

SOMEBODY

Varför nu den rubriken på dagens inlägg?
Jo, för den gick på repet i min telefon idag, alltså låten "Somebody" med Peter Jöback från albumet East Side Stories, från det för mig speciella året 2009! Det är egentligen min ringsignal i mobilen, men tyvärr hinner jag ju bara höra det första introt, innan jag lyfter på luren, eller att somebody ger upp och lägger på!
När man bara känner för att vara alldeles själv, grotta ner mig i mitt eget sällskap och bara finnas till för Sofia om hon ringer eller skickar sms!
Förutom när jag stängde av allt och tokduschade oroväckande länge, bara för att få göra en omstart och återta mitt liv!
Under tiden laddades mobilen!

Behövde komplitera muffinsformar till mitt LCHF-muffinsbak inför nästa veckas Ilomedinbehandling, så en liten promenad till Willy`s skulle jag väl orka!
Det var då det hände!
Jag bara råkade komma åt musikspelaren i mobilen och av en händelse, så började Somebody sjunga för mig!
Om och om igen, ty jag fick liksom inte nog och takten i låten var såååå otroligt behaglig och därmed blev mina steg detsamma!
Så väl vid Willy`s, så ville jag fortsätta gå!
Jag kan gå ner till ICA istället! Väl nästan framme, så, äsch, jag går till Lidl, fortfarande med Somebody som sällskap i lugn takt!
Jag gick förbi Lidl och fortsatte in mot centrum!
COOP har säkert muffinsformar också!
Så tillslut kunde jag vända mina lugna steg hemåt med en förpackning muffinsformar från COOP!
En liten shoppingtur, som egentligen borde ta endast ca 20 minuter, omvandlades till drygt två timmar, så kan det gå när repeten är på med Somebody i gott sällskap!

TILLBAKA TILL GLAMOUREN!

Och den storslagna utsikten från mitt köksfönster, tegelfärgen matchar den annalkande hösten och rönnbären!
Kanske sista chansen för familjen mittemot att grilla vid cykelstället och tillfället för mig att städa undan alla nedvissnade sommarblommor på min balkong nu när septembersolen värmer!

Kärahjärtanes va det är skönt att vara hemma igen och återgå till mina vanliga rutiner, kärlsortera, dra dramaten till Willy`s, boka tvättstugan och städa in mig i densamma!
Jag bara älskar det olika och oförutsägbara som händer i mitt mångkulturella bostadsområde!
Det ger mig frihet att utveckla mig själv och mitt mod att våga och orka ta tag i det svåra!