SEMESTER!

Ja då har jag lyckats tillryggalägga mina 900 trappsteg den här veckan, för det är 180 st varje morgon från kulvert till sjunde våningen. Nu var jag där igen, kontroll, mäta, räkna, hur lång tid det tar upp och hur långt på en låt mp3-spelaren hinner, innan jag är uppe. Jag vet! jag är inte riktigt klok. Så till veckan behöver inte mina kollegor höra den döende svanen komma inflåsande på morgonen, fast nu är jag ju ingen svan precis. Från det ena till det andra, eller från svan till djävulen och ängelen, nu är dom helt läkta och jag trivs hur bra som helst med mina två följeslagare, jag har kanske tom saknat dem.

I´M FLYING

and

MY FEET DON´T TOUCH THE GROUND

Äntligen en strålande dag igen

I dubbel bemärkelse! Ännu en arbetsdag och nya möjligheter att få göra lite nytta till mänskligheten. Solen strålade från en klarblå himmel redan från tidiga morgonen och jag arbetar ju med strålning som sagt. Jag fotade "käftis" som byggnaden kallas för där jag jobbar när jag anlände i morse, ganska läcker byggnad egentligen, den ser ut som en amalgamkrona är det en del som brukar säga, nyputsad i så fall, för efter ett tag så blir dom ju alldeles svarta. Efter dagens förvärv åkte jag ner på stan och växlade pengarna inför Barcelonaresan och passade sedan på att strosa runt inne i stan en stund innan jag for vidare hem och lade mej i hammocken som var bäddad och klar hi hi hi. På kvällen tillbringade jag en skön stund hos frissan med ett riktigt skapligt resultat, så nu är jag tillsnoffsad i håret, vilken tur för min omgivning och för min spegelbild, nu kan jag plocka bort alla op-lakarn och handdukar som jag hängt upp över alla speglar den sista veckan.

ALLA DESSA ÅR

Alltså ! jag hinner inte den här sommaren

Antagligen så har jag varit otroligt ineffektiv den här sommaren eller så var jag fullständigt som den värsta duracel kaninen förra sommaren, jo det är nog det sistnämnda för då hann jag iväg till Stockholm tre gånger samt Dalhalla en gång. Ååååååååååå va jag längtar till Stockholm igen, att få vandra omkring i vår vackra huvudstad, sätta mej ner och ta en fika, äta gott och ta ett glas rött på någon trevlig uteresturang och sitta och titta på MÄNNISKOR SOM DU OCH JAG. Nu har jag just sett "Allsång på Skansen" och det verkar vara det närmaste jag kommer Stockholm det här sommaren. I går var det precis ett år sedan jag var på Skansen och då var det ju konsert med Peter och Eva. Vilken strålande kväll, middag med underbara vänner på resturang Soliden och sedan en helt bedårande konsert, vilka minnen! Hela den helgen var naturligtvis kanonbra, fint väder och som sagt härligt sällskap från börja till slut och som avslutades med en underbar vegsallad på NK.

Nä jag hinner nog inte med det för direkt efter Barcelona börjar ju allvaret på riktigt, jobbet, alla studenterna ramlar in och framför allt jag måste ju spara semesterdagar till i december.

Arbetsdag!

Det gick ju alldeles utmärkt att jobba idag, jag kom mej upp för alla de 180 trappstegen också fast det var segt och när jag var på femte våningen så tänkte jag ge upp å ta paternosterhissen som går parallellt med trapphuset men se den stog stilla så det var bara för nej att fortsätta de två ytterligare våningarna, mjöksyra och hjärtklappning men det gick PHU! Patienter fick jag också direkt jag kom så det blev en ordentlig start och tänk! jag kunde mitt jobb men fattas bara, efter 36 år så var det väl attan annars, jag fick tom jobba över en stund men det var ok för mej.
Det enda som kan vara lite körigt nu för tiden är alla olika inloggningar och koder när man kommer på jobbet, annat var det förr, en hederlig nyckel och papper och penna.
Nu ska jag vara en duktig tant och gå i säng hyfsat tidigt igen så att det blir bra i morgon också.
Beck får ursäkta!

Ångest, tårar och solsken

Idag blev jag åter påmind om att min gamla vän och kollega har gått bort nyligen, hon som alltid ska finnas här och komma upp på jobbet och hälsa på oss och kramas, hon med den fina sångrösten och det slagfärdiga skämten och otroligt skickliga arbetskamrat, så många förtroliga samtal vi haft och delat med varandra, både glädje och sorg. För exakt två veckor sedan så satt jag i bilen och grät alldeles för mej själv, idag grät jag igen, men den här gången öppet och utan blygsel inför min familj när detta tragiska påminde mej igen. Sorgligt men ack så nyttigt att få denna påminnelse om att livet ska levas nu. Kom på mej själv med att jag inte brydde mej ett dugg över att dom här hemma såg hur ledsen jag var, jag lät det bara komma ut. Tidigare dålde jag alltid min sorg, varför? jo för att inte göra dom andra ledsna och oroliga, men det är slut på sådan hänsyn nu, är jag ledsen eller förbannad så visar jag det och det är så skönt och välgörande.
Efter tårarna började solen lysa och jag fick liksom ny kraft och energi, gräsmattan fick sig en grundlig översyn efter allt regnande, tvätten hängdes ute och mina slitna gamla jeansshorts fick komma till användning igen.
I morgon ska jag börja jobba, ok! det är bara för en vecka och bara mellan 09:30-14:30 så det ska nog gå bra, hoppas bara att det inte är alltför mycket trauman och tandvärk för vi är bara två tappra.
Å LIVET BARA RULLAR PÅ

En klapp på axeln

Fast vilken av dem, ängeln eller djävulen, för jag har inte gjort rätt för saltet i gröten ens idag.

Sofia fick naturligtvis den omvårdnad som hon måste ha men sedan har jag bara suttit på min rumpa, plockat ihop en tvätt, gått med sopor och hällt ur regnvatten ut alla blomkrukor, för hur otroligt det än låter så slutade det att regna på eftermiddagen.

Å nu är jag så vansinnigt trött så jag vet inte ens om jag orkar gå i säng, märkligt att man blir så trött av att inte göra något alls, skyller på vädret, för inte kan del väl ha att göra med mitt nattsuddande att göra inte?

Gonatt till allt och alla som gör livet värt att leva och kliva upp för i morgon.

En ska inte klaga.........

Igår var det verkligen soppatorsk i hjärnan och allmänt hur jäkla svårt som helst att hitta till tangenterna, tyckte att livet inte hade något alls att skriva om. Tyvär så började den här dagen lika solskensskimrande, nada! Trist, regn och abstinens, det sistnämda behöver jag kanske inte gå så himla djupt in på. Men så begav sig maken ut på lite ärenden och kom hem sedan efter bra nog många timmar och var som karar brukar när dom vill att man ska fråga hur det var där ute i civilisationen och det var då dagen förbytte sig till, äntligen! Han hade varit till en resebyrå och kollar in efter en resa till sig själv. Han stod där och tyckte så synd om sig själv för det var ju så dyrt å inte kunde han väl boka å oj oj oj, men då sa jag att jag och barna gärna sponsrar honom som födelsedagspresent nu när han fyller pensionär och herregud va fort han växlade humör och nappade direkt på förslaget, kastade sig i bilen igen, åkte ner till stan och bokade. Samma vecka som Sofia och jag är i Barcelona kommer han att vara i Bulgarien, så lyckat och passande och till på köpet så fick han kameran som han gav mej för drygt två veckor sedan. Saken är den att jag blev vansinnige avundsjuk på Sofias kamera som hon nyss köpt och for iväg och köpte en sådan till mej själv. Så nu har vi medan regnet vräkt ner suttit och provat, läst och lekt med varsina kameror. Skönt! nu är presentångesten avklarad och gubben har äntligen blivit stor och kan själv.

Å jag är lycklig för så många saker som kommit i min väg, om jag sätter sig ner och riktigt tänker efter så har jag så många fina saker att glädjas åt fast det vräker ner, då blir det ju vattnat ute, jag slipper klippa gräsmattan, bilen blir ren, min lilla damm som var nästan tom fylls upp igen och framför allt två vackra barn och en jäkla bra musiksmak.

Nu är det inte tid att tänka på det du inte har, tänk på vad du kan göra med det som finns.