SÖMNLÖS I NYNÄS

Två dagar av absolut stiltje och orkeslöshet. Efter lördagens långpromenad och biobesök, så störtlandade jag i soffan och har dessvärre knapt orkat uträttat det mest nödvändigaste. Borstat tänderna och utfordrat mig har varit en kraftansträgning, ty, ibland händer det att jag krachlandar, det är sklerodermins "baksidor", så att säga. Jag har sovit mycket i dag och kände också att jag behövde göra en tidig kväll, så jag beslöt mig för att släcka ner efter 22.00 nyheterna på 4:an. Dessvärre inträffade det som vanligt att jag inte får sova, likt förbannat. Så det är väl lika bra att skriva något de sista minuterna på februari månad. I dag för 25 år sedan, så mördades Olof Palme, jag minns det väl, kommer precis ihåg var och när jag hörde det. Vaknade i dubbelsängen med Erik emellan oss tidigt en, det måste ha varit en söndagmorron och allt kändes overkligt och surrealistiskt. Jag tänkte, vilken värld våra barn ska behöva växa upp i, hur ska vi kunna skydda dem mot allt ont. Och hur det sedan gick! Jag hoppas och vet att dom har det bra där dom nu är, Erik och Olof!

FILMTIME!

Efter en skön långpromenad runt Strandvägen, så slank vi in på bio idag kl. 13.00 Vad passar inte bättre än lite skratt på lördagen innan man ska bänka sig framför ännu en deltävling i melodifestivalencirksen. Hotellet Gyllene Knorren:

Familjen Rantanenes hotell Gyllene Orren står helt tomt, så mamma Ritva börjar odla ekologiska grönsaker i ett försök att locka gäster. När sonen Ingos minigris Pyret bökar sönder grönsakslandet, blir både Ritva och pappa Roger arga och Ingo känner att varken han eller Pyret är uppskattade av familjen. Ingo får veta att konkurrenterna på grannhotellet ska anordna en agilitytävling och anmäler Pyret. Prissumman skulle täcka pappa Rogers klantiga affärer och en vinst skulle göra både Ingo och Pyret till hjältar. Men det är många hinder, förutom de på tävlingsbanan som står i vägen. Men Ingo hoppas att den som är långsam men gör rätt, kan vinna mot den som är snabb men gör fel. En rolig och intensiv resa mot prispallen tar sin början, en resa där hela familjen är engagerad. En riktigt trevlig film som lockade fram många spontana skratt från den "unga" *fniss* publiken i salongen. Den får en glad 3½ av mig! Hur det går i kväll, ger jag blanka fasiken i egentligen.

ENSAMHETSFÄLLA

Jag satt och läste i "City" i dag på vägen in till storstan. Jag hade stämt träff med ännu en härlig cybervän, min fina Eva från Götet, som är på en snabbvisit till sin gamla hemstad. Nå i allafall, så stod det något om att "Facebook: Mota bort ensamheten, uppdatera sin status inför hundratals människor man aldrig kommer att ha något att göra med" osv. Vidare, att det bara leder till mer ensamhet, en riktig ensamhetsfälla. Nu vill jag av egen erfarenhet kommentera det! Jag är så glad att jag för ungefär fem, sex år sedan blev med dator och sakta men säkert vidgade mina vyer och skapade ett kontaktnät den vägen. Från att börja med att lägga patiens i min ensamhet till att ha massor av härliga och relativt ofta "närvarande" vänner både virtuellt och verkligt, kan jag bara för min egen räkning säga motsatsen. Men kanske är det upp till var och en att sträcka ut en hand och ta kontakt och inte sitta inne på sin egen kammare och tjura. I allafall så älskar jag dessa nya möten i mitt nya liv. Tack för en jättefin dag Eva, sköt om dig! TACK PETER FÖR ATT DU VISADE MIG VÄGEN

SKRIDSKOPRINSESSORNA

Det var en gång två stycken damer som plötsligt fick ett infall att åka skridskor. Den ena damen brukade åka långfärdsskrillor, medan den andra inte testat sedan tidig ungdom, så utgången för den sistnämda var oviss men ändock förväntansfull. Nå Mia och jag begav oss per bil till stadens inomhusarena eftersom vi inte hade någon förhoppning om att Svandammen var plogad. Väl framme, så gick vi in till isbanan och möttes av en förvånad vaktmästare som frågade vad vi hade tänkt göra. "Åka skridskor", sa vi med en självklar röst, varvid vaktis, sa att det var inte öppet för allmänheten, inte förän nästa vecka när det är sportlov. Men saken är den att den trevliga vaktisen Kenneth efter en liten stunds småsurrande med oss upplät hela hallen till oss två vilsna och något förvånade damer i ungefär en timma. Så på något vingliga ben, så gjorde jag mina första skär på många många år och efter en stund, så kändes det riktigt trevligt och en lite tillbakablick infann sig. Jag och mina systrar iklädda likadana isprinsessklänningar,virvlande på isfläcken som mamma, pappa och vi hjälptes åt att spola åt oss på baksidan av hyreshuset där "I rymden finns inga känslor" spelades in. ja jag kunde till och med göra små försiktiga piruetter. Haha, jag ramlade inte en enda gång! :) Tack bussiga vaktmästare Kenneth på inomhushallen i Nynäshamn från Gun och Mia!

DAGENS NAMNSDAGSBARN

För ganska precis ett halvår sedan, så tog jag den här bilden. Idag passar den verkligen bra att lägga in här på bloggen. Pia, lillasyster Yster har namnsdag! Jag var och promenerade i de trakterna idag igen där just den är tagen och jag måste säga att jag längtar riktigt mycket efter sommaren nu. Kroppen känns trött, seg och den skriker efter något annat, sommar, sol, värme eller vad det kan vara. Jobbigt när man liksom inte kan sätta fingret på orsaken till trötthetskänslan. Om ett halvår till, så är det sensommar igen. Varför går vintern så sakta och sommaren bara svichar förbi? Min egen namnsdag lär jag väl knappt hinna märka av!

EN BLYGRÅ FREDAG

Och dessutom så har Stephanie Forrester fått diagniosen lugncancer. Ingenting kan få vara orört och lungt och tryggt. Min gamla mistress som jag följt i säkert 25 år, hon och hennes trätoande Broke Logan Forrester kommer troligast att bli goda vänner nu i elfte timman, om Steffenie inte mot förmodan, eftersom hon även har metastaser i hjärnan, överlever. Jag talar naturligtvis om "Glamour". Men nu tycker jag att det räcker med tråkigheter. Nu vill jag att alla ska vara glada och friska, både verkliga och fiktiva människor. Med dessa ord vill jag önska alla mina nära och kära en riktigt skön fredagskväll. NO ALARMS AND NO SURPRISES PLEASE

OVÄLKOMMEN GÄST

När jag stod framför spegeln i morse och smörjde in mig med fuktgivande antirynkkräm, så knackade det på dörren och in kom en mycket ovälkommen gäst. Jag försökte mota bort den med att dra täcket över huvudet och spela död, men det hjälpte inte. Nästa strategi var att fly flätet, så jag drog mössan över huvudet och begav mig ut på en lång promenad och som sällskap hade jag min tröst i eländet, Peters röst. När jag gick där utefter Nynäsvägen i bitande vind och han sjöng för mig, så lyckades jag glömma den där eländiga gästen som barrikaderat min lägenhet. Men väl hemma igen, så möttes jag av den där gamla fula kalkonen ändå. Så nu hädanefter hänger det alltid ett skynke framför mina speglar och i synnerhet inne i badrummet där det är bättre belysning och en förstorningsspegel dessutom. ALL THIS TALK OF GETTING OLD IT´S GETTING ME DOWN MY LOVE