torsdag 22 november 2012

BOOKS & DREAMS


Kulturella gunsan!

Bara en sånn sak, vem hade väl trott att jag skulle sitta i en teatersalong på Drottninggatan en helt vanlig onsdakväll, ja inte jag iaf, åtminstone inte för 10 år sedan, innan allt begav sig!

Men igår var jag bänkad,(på 1:a rad) i den anrika Skandiateatern/biografen på Drottninggatan 82 i Stockholm.

En stjärnspäckad författarkväll, med både kända och okända författare och artister för min del.
Kvällen började i en kö, strax utanför den röda mattan i ett vindpinat men ändock inte alltför kallt Stockholm.
Efter en kvarts köande, där jag hade en mycket angenäm placering fick jag äntligen och för första gången i mitt liv, beträda en röd matta omkantad av kraftiga rep som var fäst i guldstolpar. Wow :D!
Väl inne, tog jag riktning mot scenen, eller rättare sagt 1:a rad, som ännu ingen hade satt sig på.
"Reserverade", stod det på alla stolsryggar, utom fyra stycken precis i mitten och av en händelse, så var jag och mina vänner 4 st! *LER*
När klockan slog 18:00 hälsades vi hjärtligt välkomna av moderator och kvällens presentatör Carina Nunstedt.
Därefter presenterade hon gästerna en efter en och vardera fick ungefär femton minuter på sig att tala om sin bok och lite om ursprunget m m till den.

Först att landa i soffan var Johanna Westman och Jens Linder, två julnördar som de kallar sig själva. Boken "December" bjuder på adventspyssel och tipsen för bästa nyårspartajet.
Därefter, den engelska författarinnan Jojo Moyes med sin nya roman "Liver efter dig", som är en berättelse om kärlek mot alla odds.

Vi fick även en introduktion om Storytel, ljudböcker i mobilen!

Sofi Fahrman, som är programledare och modejournalist tillsammans med Julia Fors, kostrådgivare och redaktör för Wellness, presenterade sin bok där de avslöjar sina genvägar till en stark kropp och ett hälsosamt liv med mindre stress.

Lagom efter den timman var det dags för en bensträckare på 45 minuter med mingel, mat och dryck.

Andra halvlek, som vi säger inom sporten, för det var nästan lite av en sport att klämma sig fram under den där pausen, trångt så ända in i h...ete, men en bok hann jag också inhandla under den stunden medan mina kompisar gick till damrummet och pudrade näsan, eller vad de nu gjorde där.

Camilla Henemark äntrade scenen och gled elegant ner i soffan och Carina Nunstedt, satte sig jämte henne, eftersom hon har varit Camillas skugga, vän, bollplank och medförfattare till boken "Adjö det ljuva livet", om att gå från toppen till samhällets botten och om hur hon har kämpat för att komma tillbaka till livet.

Åke Edwardsson, som är pappa till kriminalkommissarie Erik Winter, var på tur med sin "Hus vid världens ände". Så Winter dog inte den där gången i sista boken!

Louise Boije af Gennäs, men nya romanen "Blå koral"- andra delen i en trilogi. En roman om stark vänskap, kärlek och ofattbar sorg.


Så, sist men inte minst var det då dags för kvällens höjdpunkt enligt mig och tydligen många fler med tanke på applåderna som ljöd när Mr.Jöback äntligen fick sätta sin lilla fasta rumpa i soffan!
"Jag kommer hem igen till jul" heter ju hans (*första*) bok, där han berättar om när han fick förfrågan om att göra en julskiva som skulle bli starten på en tuff inre resa, om smärtsamma minnen från barndomens jular, frågor kring vem han var och vad han stod för och som tvingade honom till förändring.

Efter tre väl utnyttjade timmar i dessa lokaler gick vi vidare ut i Stockholmkvällen med varsina goodiebag och böcker signerade av Peter himself, glada och nöjda, och för att inte tala om förväntansfulla inför vart nästa projekt kan leda oss.

tisdag 20 november 2012

ETT NYTT FÖRSÖK


Så var det då äntligen en helt vanlig sketen tisdag igen och jag hade bestämt mig för att ta min trogna följeslagare på en shoppingrunda till ICA.
Idag hade jag focus på att direkt besöka kundtjänstdisken för att be om det där pensionärskortet för att få den svindlande 5% rabatten när jag kom till kassan.

Bra där gunsan!
Men till min förvåning så upplevde jag mig jäkligt diskriminerad.
TY, detta fantastiska (ironi) erbjudande gällde bara ålderspensionärer!
Som om att sjukpensionärer har det bättre ställt än ålderspensionärer?
Jag vill hävda den absoluta motsatsen faktiskt!

Okej, jag fick i allafall, med svansen mellan benen, lunka iväg med min kundvagn och min skitlånga inköpslista. Äta bör man annars dör man oavsett vad som står framför ordet pensionär.
Men besviken!
Undra om inte detta är ett fall för diskrimineringsombudsmannen (Wow vilket långt namn det är) egentligen!
Eller, skit detsamma föresten!

Efter min runda och på väg till kassorna, så passerade jag som vanligt bokavdelningen och där blev jag glad igen! Alla orättvisor var som bortblåsta och mungiporna böjdes uppåt på gamla gunsan.
Julens vackraste bok låg där i en liten prydlig stapel och ovanför hängde den här fina postern! Nä jag köpte ingen, jag är ju en glad ägare redan och med en hälsning i dessutom!
Eftermiddagens svartvita film var föresten "Fröken Julie"!

måndag 19 november 2012

PROVTAGNINGSDAX!


Idag var det så dags igen att ta de årliga proverna inför mitt läkarbesök på reumaten på Karolinska Universistetsjukhuset i Huddinge nästa vecka.
Så inför det har jag dessutom haft en vit vecka, alltså 10 dagar, alldeles vit till och med.
För såklart vill jag visa upp en lever som inte legat i marinad, utan hel och ren, så att eventuella avvikelser och sjukdomstecken blir tydliga.
Det är ju det som är så "kul" med sklerodermi, allt syns inte på utsidan. Fast, jo det syns även där föresten!

Ja då sitter jag då där i väntrummet med min lilla nummerlapp i handen och hoppas att värmen återvänder till en stelfrusen gunsan, så att kärlen vidgas lite och blodet har en liten chans att rinna till.


Då kommer det in ett äldre par, alltså mycket äldre än jag!
Ett strävsamt par och nu betonar jag på "STRÄVSAMT"!
För hujedamej va strävt det lät mellan dem, inte en tillstymmelse av värme i rösten och i synnerhet inte från frugan.
Det var mannen som skulle ta prover och uppmaningar från frugan om vad han inte fick glömma när det var hans tur där inne, haglade över hans undergivna nickande lekamen.
Mannen satt och höll krampaktigt i sin käpp och hon sin handväska!
Jag väntade att en batalj mellan dem skulle utlösas, eller nästan hoppades på, det hade ju varit dagens höjdpunkt, han med käppen och hon med handväskan.
Vem jag skulle hålla en extra tumme för är ganska uppenbart!

För vem har sagt att alla gamla par är lyckliga bara för att de vandrar sida vid sida, år ut och år in.



söndag 18 november 2012

6 DAGAR KVAR


Som sagt, jag vet, det är inte idag!
För tre år sedan, hade han fortfarande sex dagar kvar att leva,
längtade fortfarande till premission till jul!

Och vi intet ont anande om hur dåligt han egentligen mådde, kanske inte ens han själv förstod hur illa det låg till och minst av alla, de som skulle "vårda" honom.

Å så gick det som det gick!

Men sorgen har inga datum, inga bestämda dagar och år, den dyker upp närhelst man vaknar, äter, andas och går.

Och vem tar sig rätten att bestämma när det är dags att stryka ett streck över det ofattbara som skett, när "det får räcka nu"!

När det bara kan behövas en skuldra att luta sig mot och gråta ut och släppa på trycket, bara sådär!

Vem tar sig rätten att bestämma vad, hur och när?

fredag 16 november 2012

STÄDERSKA PÅ BACKLURA


En städerska på Backlura är effektiv, noggrann och leende!

Jodå, det kan nog ligga lite sanning i det, men mest på grund av den terapeutiska verkan det har på mig.
Och när vädret dessutom inte tilltalade mig det minsta för utevistelse, så fick dammsugaren bli min kavaljer under en timma idag.
Den enda gång jag gick ut var när jag slängde ut mattorna på balkongen och senare tog in dem igen.
Efter väl uträttat arbete passade det mig alldeles utmärkt att landa i soffa igen och till min förtjusning började just då en av mina favorit-feelgood-filmer, "Kärleken checkar in". Vilken gång i ordningen jag sett den vet endast gudarna.
Precis när filmen började ringde porttelefonen, som av en händelse!
"men vem är det som kommer nu och den här tiden, i dag!?" hann jag tänka!
Å kan man tro, jo det var en "gammal" mormor!
Eller? Va konstigt, lillasysterYster har precis blivit mormor!
Nu är det bara jag som inte kan titulera mig mormor av oss systrarna Persson!
I allafall så blev det ett välskapt flickebarn som såg dagens ljus den 10-11-12, fiffigt födelsedatum så det förslår.
Ja, vi såg filmen klart tillsammans för lite romantik så här på fredaeftermiddagen skadar inte, apropå städerska och kärlek, som i förlängningen oftast genererat till bäbisar. Hur tänkte jag där nu då? Fan vad snurrigt det blir ibland och ändå är jag spik nykter fast klockan är snart 21 en fredakväll och jag sitter här mol alena.

Och vad handlade filmen om då! Jo en hotellstäderska (Jennifer Lopez) och senatorkandidat (Ralph Fiennes) blir förälskade i varandra och alla förvecklingar och missförstånd innan de fick varandra. My cup of tea! :)

torsdag 15 november 2012

Å SÅ VÄNDE DET IGEN


Som tur är, så brukar det alltid bli bättre efter ett par dagars vila.

Idag fick jag besked från Mammografienheten på Södersjukhuset.

"Den hälsoundersökning med mammografi du genomgått visade inga tecken på bröstcancer"
SKÖNT!!!,så nu kan jag lägga det bakom mig för den här gången.
Men bara därför slutar jag naturligtvis inte att kontrollera mina bröst hemma i duschen någon gång nu och då. Eller hur alla kvinnor!!!

Vilket härligt väder det var idag föresten!
Två timmars utevaro bjöd jag den här gamla människa på idag, som inkluderade en sväng ner till hamnen och lite hit och dit.

Dessutom har jag slutat att vela, jag tog det stora beslutet att tillsammans med två vänner boka Julgalan på Friends Arena.
Julgalan kommer till den nya Friends Arena och är fullspäckad med stämningsfulla och storslagna ögonblick.

I årets artistuppställning återfinns populära artister som Loreen, Peter Jöback, Danny Saucedo, Molly Sandén, Lisa Miskovsky, Lasse Berghagen, Rydell & Quick, och Kate Ryan.
Så visst blev det en riktigt bra dag idag.

onsdag 14 november 2012

SÅ HIMLA MÖRKT DET ÄR , Å SÅ JÄVLA TRÖTT JAG ÄR!


Så här kan en helt vanlig dag hos mig te sig, alltså en sån där varannandag.
Och det knepiga är att det behöver inte alls kännas redan när jag kliver upp, utan smyger sig sakta på, eller som idag!

Vaknade efter 8 timmars sömn, utvilad och med en liten minnesbild om en angenäm dröm dessutom.
Fikade som vanligt med DN och Nyhetsmorgon på 4:an som sällskap.
Sedan klädde jag snabbt på mig för att kila ner till tvättstugan för att kolla om det fanns någon ledig tvättstuga/tid kvar den här veckan, helst idag.
Turen var på min sida, ledigt redan klockan 11-15 i min favoritstuga i dag t.om.

Så jag plockade ihop tvätt, rev ur i sängen och förberedde mig, hann t.om ta en dusch innan det var dags och allt kändes fortfarande helt okej.

Men sedan, efter att jag hade laddat första maskinerna och återvänt hem en stund, så kom tröttheten som ett slag i huvudet.
Två timmar senare var jag klar med fyra maskiner, mangling och städ.
Så jäkla trött, så jag knappt orkade lägga mig i soffan, andades små knappt märkbara andetag. Tvättsäcken stod orörd vid dörren och jag bara dog.
Så nu är frågan!
1. Är det abstinens efter konserterna?
2. Höstmörkret?
3. Sklerodermin?
Troligast det sistnämnda, för när jag blir så där trött, får jag även en febertopp och aldrig har jag hört att man får feber av höstmörkret eller avsaknad av själslig njutning.
Nu hoppas jag att det känns bättre i morgon igen, apropå varannandag!