Ja precis så började jag alltid när jag skrev för ca 45 år sedan i min väl undangömda och hänglåsförsedda dagbok. Efter att jag har cyklat omkring ännu några timmar idag och återblickat i mina gamla lek-och-äventyrsplatser, så känns det konstigt och samtidigt väldigt vemodigt. En övergiven western-stad, nästan iaf! Den som är sugen på ett gammalt övergivet, hus i Västernorrland eller har vägarna förbi och är sugen på loppis, ni har kommit till paradiset. Handmålade TILL SALU och LOPPIS-skyltar formligen trängs utefter väg 333.
Jag tog mej även till, eller rättare sagt försökte ta mej till min badstrand, men där hade ingen badat på säkert 30 år verkade det som, det var helt igenvuxit, det gick helt enkelt inte att ta sig fram dit ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar