Då har äntligen Sofia kommit hit ner på besök, det är två månader sedan vi träffades, så det är ett kärt återseende. Trångt men hjärtligt blir det i min lilla två med rullstol, packning och tjejerna, men vad gör väl det. Vädret kan inte bli bättre, så dagarna tillbringar vi ute. Tack vare riksfärdtjänst, så har vi tillgång till färdtjänsttaxi, så nu gäller det verkligen att utnytja alla möjligheter och trevligheter i huvudstaden när hon äntligen är här.
Tisdagen tillbringade vi tio timmar uppe på Skansen i 31 graders värme. Vattenflaskorna fylldes på med jämna mellanrum, vi tom hällde vatten på Sofias solhatt, så att hon skulle få extra svalka på sin lilla knopp. Men jäsiken va brun hon har blivit. Det där med "allsången" är ju ett kapitel för sig. Sofia hade ju tänkt se Darin, men det var ju hopp i helsike, för det var ju så jäkligt varmt, så det gick ju inte att sitta och hålla plats i typ åtta timmar.
Så nu vet jag i alla fall att om man vill se "allsången" så ska man sitta hemma vid sin tv-apparat.
Fast med reservation! Om Peter kommer dit igen, så kommer jag nog att barrikadera mej där kvällen före i sovsäck, matsäck, vattenflaskor, paraply.
Idag har vi varit på Junibacken en snabbis och åkt sagotåget, sedan fem timmar på grönan. Nu räcker det ett tag med storstadspuls och trängsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar