SOMMAR, VAR ÄR DU???

1/7, precis ett halvår sedan jag fyllde jämt, alltså jag fyller ju inte jämt alltid, men det är klart att jag alltid fyller, år alltså! Sluta att krångla nu gunsan!
Vad jag menade är att jag fyllde jämna år den 1/1 och nu är det ett halvår sedan dess och sedan jag var på Gran Canaria med släkten.
Idag är det precis två månader, eller åtta veckor, eller 63 dagar tills jag och min kompis Mia sitter på Her Majesty’s Theatre i London och avnjuter Peter Jöbacks sista föreställning av The Phantom of the Opera.
Och idag hade jag tänkt sola nere på Nickstabadet här i Nynäs för första gången den här sommaren.
Glad i hågen, fixade jag ihop en matsäck, packade min dramaten med diverse strandkit, typ liggunderlag, solkräm, deckaren, kaffetermos och maten så klart.
Ringde till syster och kollade och hon samt maken satt redan där nere.
Jag anslöt inom en kvart, men till min besvikelse, så blev det mer och mer moln som täckte solen och det blev kallt, "precis som vanligt".
En halvtimma senare satt vi i bilen och beslöt oss för att åka till en Sushi & Thaibar. Jag beställde Koong Met Moang!
Jag kollade runt inne i restaurangen en stund medan min mat höll på att förberedas, det är så himla fint där. Närmare än så kom jag inte ens känslan av värme idag hur jag än fantiserade!

FEM TIMMAR SENARE

Och jag sitter fortfarande högt uppe, kanske som här på hustaken vid Danvikshem och tittat ut över Stockholms inlopp och förundras över vilken vacker stad Stockholm är och i synnerhet när vädret är vackert!
För och ty, vädret överraskade mig trots allt!
Men egentligen så kom jag mig aldrig ut idag fast vädret överraskade mig som sagt var.
Jag tog sats flera gånger, klädde mig, satte på mig mitt ansikte, utifallatt jag skulle stöta på någon människa, rustade i ordning min lilla lägenhet, packade det mest nödvändigaste i min väska, typ kamera, iPod, pengar och ett cerat. Tog min portnyckel och skulle precis gå ut ur min dörr. Då ångrade jag mig, orkade helt enkelt inte, fast jag såg att vädret höll på att klarna upp, och hopp om sol började infinna sig.
Istället hamnade jag ute på balkongen, där jag somnade med boken i famnen.

APROPÅ FÅFÄNGAN

Nu skulle jag ha varit den där fiskmåsen igen och solen hade strålat från en klarblå himmel!
För, för en liten stund sedan gick startskottet för Gotland runt.
Startlinjen gick mellan Stadsgården och Kastellholmen. En alldeles utmärkt utsiktsplats vore väl uppe på Fåfängan.
Men nej, här sitter jag i tv-soffan och kollar på reprisen från Lotta på Liseberg och känner mig en aning trött i kroppen efter gårdagens strapats inne i Stockholm.
Och vädret överraskar mig inget idag heller!
"Precis som vanligt", Grått, duggregna och jäkligt trist!
Och apropå Gotland, det är en alldeles lämplig dag att läsa deckare och av en händelse, så råkar jag precis ha börjat på en av Mari Jungstedt, "Den farliga leken", köpte den när jag åket med Gotlandsfärjan nyss! Som den kartnörd jag är, så har jag den där lilla turistkartan som bokmärke, för jag måste emellanåt kolla olika platser som omnämns i boken, så det kan ta en stund att plöja igenom den! Sån är jag! :)))

EN DAG I STOCKHOLM

Tänk, nu kan jag med kort betänketid på ca en halvtimma, bege mig upp till storastaden, när andan faller på. Idag föll den på tillsammans med syrran som hade ledig fredag!
Det största problemet när jag ska fara iväg så där är, hur ska jag klä mig, vad ska jag ha på fötterna, behöver jag vantar?
Tänk att det ska vara så jäkla svårt att välja och tänka rätt!
Egentligen så är det ju sommar, påstår iallafall de flesta, men för mig verkar den inte infinna sig på riktigt ännu.
Termometern visade +17 och ganska mycket vind, men det är ju sommar som sagt.
Modig som få, tog jag trekvartslånga byxor, dubbla linnen, lite jack och packade med ännu en långärmad tröja och en rejäl skarf, på vippen en filt, i min väska.
På fötterna, sådana där sandaler med en massa remmar och en tunn sula, sommrigt värre!
Och vantarna lämnade jag hemma!
Vi klev av pendeln på Södra station och vandrade till Medborgarplatsen där vi hade en vätskekontroll på "Bakfickan".
Så långt var det bra!
Sedan var vårt mål Kungsträdgården för att äta middag.
På vägen dit började mina fötter krångla. Jag har tyvärr skitdåligt med underhudsfett i mina fotsulor, går nästan på skelettet och när jag ska vara fiiin, så får jag lida piiiin.
Nåväl, efter lite linkande så var vi framme vid Kungsträdgården och beslutade oss för att käka på restaurang Fridays som vi gjort förut, men då under helt andra väderförhållanden, då var det soligt, varmt och vindstilla.
Efter två timmars sittning, insvepta i varsina plädar som huset tillhandahöll gästerna, lunkade vi sakta men säkert tillbaka till Södra station.
Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag inte var så himla fåfäng, att jag ändå hade tagit mina foppa, vindbyxor, och vindjacka med fleesfoder i och vantarna i synnerhet!
Den enda som kan värma mig, förutom solens varma strålar är, Peter, dagens namnsdagsbarn, Jöback!

FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

Torsdag, alldeles i slutet av juni månad och året är 2012!
Jag har redan lagt till mig vissa rutiner i mitt nya liv,
små men ändå några som gör att jag åtminstone har koll på vad det är för dag i veckan.
Jag går med mina återvinningssopor till container strax här brevid.
Dagen fortsatte med en promenad ner till "stan", där jag, min vana trogen köpte en mjukglass och avnjöt den på havstrappan.
Vädret har ju varit riktigt angenämt idag, så jag hade mycket sällskap nere vid hamnen.
På min väg hemåt, gick jag upp till kyrkan igen, passerade ljuskronan, tände ett ljus för Erik och hejdade mig en stund i eftertanke.
Sedan vandrade jag i stilla lunk hem igen.
I morgon kanske det blir en tur med pendeln in till den stora staden om vädret är skapligt, kanske jag får sällskap av systerYster.
Kanske! I morgon är det första dagen på resten av mitt liv igen!
Klockan är strax efter halv elva och det är faktiskt fortfarande skapligt ljust ute även här i Nynäshamn!

NÄR JAG VAR UNG

För cirka 30 år sedan! Då brukade jag stå på händerna och räkna till 100 efter varje gång vi hade haft 6, det hände väl ungefär 2 gånger i veckan. Jag hade läst någonstans att det kunde hjälpa vid barnlöshet och alla råd och knep emottogs varmt då.
Tyvärr så hade det ingen effekt på mig. Det var föresten innan jag visste att jag hade den här jäkla sklerodermin som förövrigt troligast är orsaken till min barnlöshet.
Nu 30 år senare börjar jag fundera på samma metod men av en annan anledning.
Jo, så här är det!
Eftersom visaren på min badrumsvåg numera ligger på 59 kg istället för 57 kg, så har ju gamla gunsan uppenbarligen gått upp 2 kg, vilket aldrig tidigare har hänt. Jo, nu glömde jag, när jag började min utbildning uppe i Umeå, hösten -71, då klev visaren upp till 60 kg eftersom jag käkade mackor och drack mjölkchoklad varje lunch.

Nå vart jag ville komma var att, de där 2 kilona ligger runt magen och rumpan, även bysten har fått sig en släng av sleven. MEN, Facet håller på att förlora allt skinn, det drar sig neråt med rasande fart, veckar sig som på en slakfärdig gammal kalkon.
Alltså det här är inte roligt, inte roligt alls!
Troligast är det inget som jag kan göra något åt eländet heller, inte ens kirurgi är någon lösning eftersom jag inte ska skäras i, dåligt läkkött också så klart!
Så nu till huvudämnet, eller kanske jag ska kalla det för stå-på-händerna ämnet och räkna till 1000 morgon och kväll, kanske till lunch också för säkerhets skull.
Inte för att jag vet, men jag antar att endast då hamnar allt överflöd uppe i, eller nu blir det ju nere i facet!
Usch hur blev det här nu då?
Det går ju inte det heller! 17oxå!
Många siffror blev det! :)))

BOMBER OCH GRANATER

Nu låter det så där igen, så jag på snabba fötter rusar till min dörr och kikar ut genom det där lilla hålet och ser grannen som just kilar förbi, han kommer från förådet alldeles brevid min dörr, iklädd endast kalsonger och en t-tröja, bärandes på en kasse och en stor planka.
Det har bankats och slamrat innefrån hans lägenhet en längre stund och rätt som det är, så hör jag hur han är i förådsdörren emellanåt, för den gnekar alldeles förskräckligt när den öppnas.
Det skulle verkligen vara intressant att veta vad som försiggår där innanför och bara i kalsonger dessutom. Eller kanske inte ändå! Isch!!!
Han är lite "annars", som man säger uppe i norr, min granne!
När jag möter honom i trappan ibland, så vågar han inte möta min blick, än mindre hälsa. Vet inte om det är någon idé att försöka bryta isen, eller vad det är som ska brytas, ett skyggt skal bär han i allafall runt sig.
Hörde av en annan granne att han tydligen hade tänt ett ljus under sin säng en gång, så lite kan jag undra hur trygg jag är här??? Hmmmmmm
Han kanske håller på att bygga en raket för att åka till sin egen måne!