För cirka 30 år sedan! Då brukade jag stå på händerna och räkna till 100 efter varje gång vi hade haft 6, det hände väl ungefär 2 gånger i veckan. Jag hade läst någonstans att det kunde hjälpa vid barnlöshet och alla råd och knep emottogs varmt då.
Tyvärr så hade det ingen effekt på mig. Det var föresten innan jag visste att jag hade den här jäkla sklerodermin som förövrigt troligast är orsaken till min barnlöshet.
Nu 30 år senare börjar jag fundera på samma metod men av en annan anledning.
Jo, så här är det!
Eftersom visaren på min badrumsvåg numera ligger på 59 kg istället för 57 kg, så har ju gamla gunsan uppenbarligen gått upp 2 kg, vilket aldrig tidigare har hänt. Jo, nu glömde jag, när jag började min utbildning uppe i Umeå, hösten -71, då klev visaren upp till 60 kg eftersom jag käkade mackor och drack mjölkchoklad varje lunch.
Nå vart jag ville komma var att, de där 2 kilona ligger runt magen och rumpan, även bysten har fått sig en släng av sleven. MEN, Facet håller på att förlora allt skinn, det drar sig neråt med rasande fart, veckar sig som på en slakfärdig gammal kalkon.
Alltså det här är inte roligt, inte roligt alls!
Troligast är det inget som jag kan göra något åt eländet heller, inte ens kirurgi är någon lösning eftersom jag inte ska skäras i, dåligt läkkött också så klart!
Så nu till huvudämnet, eller kanske jag ska kalla det för stå-på-händerna ämnet och räkna till 1000 morgon och kväll, kanske till lunch också för säkerhets skull.
Inte för att jag vet, men jag antar att endast då hamnar allt överflöd uppe i, eller nu blir det ju nere i facet!
Usch hur blev det här nu då?
Det går ju inte det heller! 17oxå!
Många siffror blev det! :)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar