Under mina promenader, så rensar jag huvudet från stressiga tankar och ser hopplösheten sjunka undan. Jag intalar mig att allt kommer att lösa sig till det bästa och att det är en mening med det som sker.
Idag är det ett år och fyra månader sedan jag förlorade Erik och om jag har överlevt det traumat, så är den här lilla incidenten en droppe i havet. Erik är ju min GUARDIAN ANGEL men med tanke på alla hemskheter som nu händer på jorden, så är han upptagen med andra uppdrag och tycker och vet att jag kommer att klara det här också. Erik har ett litet vakande öga på mig ändå där ute någonstans. Det som sker det sker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar