SÅ NJUTFULLT

I väntan på att hon ska höra av sig!
Så länge sedan jag hörde något ifrån henne!
Varför ringer hon inte?

Så där känns det, dagligen, fortfarande!
Och här satt jag i kvällssolen tillsammans med syster Pia, fem minuter hemifrån, backen upp på Svedviksvägen!
Så oskyldigt, men ändå med en känsla av att, "hur kan jag få ha det så här skönt, sitta här och äta härliga sushi och dricka bubbel en helt vanlig lördagskväll, utan några som helst bekymmer?"
Förbjudet!!!
Nä nu har gunsan återtagit sitt liv, eller kanske till och med hittat något som jag knappt visste var mitt!
Ett Liv!
Utan oro, endast medtanke om andra, men på avstånd och utan tvång, medkänslighet!

Vilken rikedom, att ha systrar inom räckhåll, några som jag kan återkoppla till och luta mig mot om det krisar, eller att bara vara med när självsamheten vill ha sällskap för en stund!

Så jag behöver träna på det här, att låta mig släppa på det som jag tror förväntas av mig, sorg och förtvivlan, för livet går vidare och jag med det!
Sofia och Erik vakar över mig och gläds över att jag kan sitta i kvällssolen och käka sushi med syrran, dricka bubbel och lyssna till livets återkomst!