Ja, jävlar vilken smäll! Och nu menar jag naturligtvis konfettikanonens guldregn över arenorna!
Jag har faktiskt massor av guldmetallickonfetti i min väska, eftersom jag har haft plats på första parkett vid tre tillfällen av fyra möjliga!
Torsdagen den 15/10 reste jag med tåg till Linköping och checkade in på Scandic Linköping City!
Jo just det, lillasyster var med också, det var ju hennes önskan att också få uppleva ett AA-möte för musikalnördar!
Här fick vi åtnjuta härligheterna från Sektion D, höger, rad 2 och det funkade riktigt bra för det var ändå hyfsat långt fram!
Nu hade jag ju redan två konserter i färskt minne, men ändå berördes jag lika starkt igen av de underbara rösterna, närvaron och inlevelsen som levererades från artisterna och hela den 30 manna orkestern och kör!
Tillsammans skapade de ännu ett magiskt mästerverk med både humor, allvar och eftertanke med hjälp av varandra!
Fredag, hotellfrulle, utcheckning och därefter shopping på stan och fika på Café Gyllen innan hemfärd med tåg!
Hemma igen, kolla in packningen inför nästa dag.
Försöka sova några timmar, vilket inte är så lätt efter en sådan energikick som konserten ger mig!
Upp med konferencier Emcee klockan 05:00
Guten morgen meine Damen und Herren, mesdames, messieurs, ladies and gentleman,
nu är det dags för dig att gott upp!
Redo för nästa tåg mot Göteborg och Scandinavium!
Nu reste jag ensam, men möttes av mina norska vänner som jag hade bokat tillsammans med.
Och i vanlig ordning gick vi i samlad tropp till restaurang Mandarin och käkade kinamat, jag "Fyra små rätter" precis som vanligt!
En timma senare i samlad tropp, gick vi till Scandinavium där den sista konserten i Sverige och för mig den här gången, gick av stapeln!
Hur gör jag nu då? Jag har ju blommor och en liten flaska Champagne Laurent-Perrier i en presentpåse till Peter med mig och jag fick inte lämna den i garderoben eller till någon av vakterna för överlämning!
En vakt sa till mig att jag kunde ju gå fram vid publiktacken och överräcka den själv!
Hujedamej va läskigt, det var ju drygt 110000 i publiken och jag hör ju till de ängsliga som egentligen inte vill synas!
Första Rad!
Och en magisk konsert igen i goda vänners sällskap och det gör det om möjligt ännu mer magiskt, när jag inser vad jag har fått tack vare underbara Peter Jöback!
Men va fan, han måste ju få min gåva, så sagt och gjort, jag gjorde det!
Jag gick fram, sträckte min bukett upp och ropade lite försiktigt på Peter, som kom fram, böjde sig ner och tog emot den!
Phu, vilken jävla grej, bland allt konfettiguld på golvet och stående ovationer!
Söndag, hemfärd med tåg igen!
Så därav har jag legat på latsidan de här två dagarna sedan dess och känt hur det gungat, som när man har varit på sjön i flera dagar ungefär, eller svävat, för jag har egentligen varit i sjunde himlen bland det riktigt stora stjärnorna, Peter Jöback, Helen Sjöholm, Emmi Christensson och sist men inte minst, Norm Lewis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar