SKULE WEEKEND

Vilken helg, vilka berg-och-dalgångar och då inte bildlikt talat utan så var det, både i själ och hjärta. När jag känner efter, så har nog det gamla skrället även fått träningsverk i benen, jag kommer till det lite längre fram. Det kanske kan bli en aningen långt inlägg det här, men det kan inte hjälpas! Nu börja det! Fredag lunch, Ove och jag hämtar upp Pia på jobbet och så drar vi snabbt och smidigt uppöver mot vårt mål. När kl är halvsex stannar vi och tankar både bil och oss själva, vi hade tur som tok! Vi hamnade på ett matställe som stängde precis efter vi kom in och fick beställa. Härlig husmanskost, fett, smakrikt och regält. Så, vidare mätta och belåtna. Vi anlände Villa Orrbacken i Docksta en timma tidigare än beräknat och möttes att en vackert inredd föredetta disponentvilla. www.destinationaskuleberget.se . Vi intog vårt rum som vi delade på tre, systrar och svåger emellan. Alltså, han låg inte emellan, jag fick en egen säng! Nästa dag rekognoserade vi oss på festområdet och turligt nog även la ut en skottsrutig filt på första rad.

Sedan tog vi en tur med linbanan upp till Skulebergets topp. Å så ner igen efter vi beskådat den storslagna utsikten. Jag blundar inte pga av höjdskräck eller något sådant, nä jag brukar för det mesta blunda på bild, en gammal ovana bara, jag älskar höjder och öppna landskap. Halvtre var jag tillbaka på festplatsen och till min stora glädje, så låg filten kvar och jag kunde lugnt inta min plats i solen i väntan på soundcheck.

Tack Peter, men jag tog mig friheten att låna den här bilden av dig! Vilken tur jag hade, Adams & Eves soundcheck var ganska lång och efter dom var klar, så smög jag mig iväg backstage och fick min efterlängtade kram och titta in i ögon som kan smälta isberg.

När festivalen började, så öppningstalade Jacke Sjödin, herremintid va han är rolig, alltså inte rolig på norska. Det var länge sedan jag fick sååå många befriande skratt som den kvällen, som just av denna man. Så avlöstes han av Noratrion, ett till mellansnack av Jacke, sedan Oscar Danielsson,å sen Jacke igen, härligt!

Plötsligt intas scenen av fem män, Höga Kustens Teaterförenings egna Dancing Kings bjöd på en bejublad dansföreställning som innehöll såväl balett som klädbyten mitt på scenen och magdans. De börjar dansa Svansjön varefter något orgentaliska (vid)under och som är svårt att beskriva än mindre att smälta eller inte skratta halvt ihjäl sig åt. Klockan sju var det dax för Irish Brew, Anders Eriksson, riksspeleman från Mellansel, tillsammans med Jocke, Peter och Hans-Gunnar, gör livet gladare för behövande i Ångermanland. Klockan åtta,

ÄNTLIGEN så var det då dax för Peter och Cookies n Beans! Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

En superrepertoar, för mig både kända och några okända låtar. Skön stämsång och en posivit och kärleksfull blandad med eftertanke och kraft. är mitt samlade intryck av deras alldeles för korta konsert. Härligt att få sjunga med, live!

Tur att jag har bokat Operataket i Oslo i augusti.

Euskefeurat avslutade festivalen, men då var vi redan på väg hem till Villa Orrbacken och kossorna. Söndag, vaknade efter dålig sömn, typiskt mig när jag är för uppladdad och energistinn.

Men Pia och jag begav oss på en tuff bestigning upp till Skulegrottan i 27 graders värme.

Det gick och vi kom ner också välbehållan.

Behöver jag säga att vi var svettiga? Efter en välbehövlig dusch klev jag upp i Ybuss på min färd hemåt igen. Bussen blev genast proppfull och så var den ända ner till Uppsala, där jag kunde sätta mig vid en fönsterplats och värma min dumarm som var helt stelfrusen av aircondition från mittgången. Klockan halv tio på kvällen klev jag in här hemma på Backlura, eller som Pia säger för att det ska klinga lite bättre, Nickstahöjden!

VILKEN HELG. TUSEN TUSEN TACK ALLA SOM GJORT DEN TILL EN AV DE BÄSTA PÅ LÄNGE! Peter Jöback, Kakorna Rickardpojkarna, Pia och Ove, Hasse och Karin, ja de var värdfolket på Villa Orrbacken

å så korna förståss!