KULTURFESTIVAL

Jag blir nog tvungen att lägga den här gamla PC:n åt sidan snart. Gårdagens inlägg har jag tyvärr blivit tvungen att deleta. Den här gamla trotjänaren orkar inte med en stor Youtube fil längre. Suck, ledsen, :(! Klappa den på kinden, försiktigt, försiktigt, såja såja! Men än hinner jag väl skriva och berätta om tisdagen och kvällen på Gustav Adolfs Torg och all den otroliga spel och sångarglädjen som jag fick uppleva där. Jag tog ett beslut att resa redan klocka 14.10 med pendeln in till centralstationen i Stockholm. Jag hade bestämt att möta upp en för mig helt främmande man där, som skulle vidare med ett tåg. Vi hade aldrig träffats tidigare, bara på facebook och därför var det ett intressant och spännande möte. Vi hann tala en liten stund, sedan vinkade vi hejdå och på återseende. Det var ett fint möte med en hjärtlig och varm man! Nej, nej och åter nej! Det var inget sådan "möte", näädå, bara helt vänskapligt och vänner emellan. Så kan man göra och ha det! Efter det promenerade jag i stilla lunk till Gustav Adolfs Torg där jag tänkte tillbringa resten av dagen och kvällen. Där var det full färd med soundcheck med Martha Reeves & The Vandellas, solen sken och det kändes förhoppningsfullt inför resten av kvällen. Strosande omkring lite planlöst runt Kungsträdgården m m, sedan bjöd jag mig själv på en god öl på den tillfälliga uteserveringen vid GAT i väntan på ännu ett möte, men den här gången fina Camilla R som delar mitt musik och idol intresse.

Om det mot förmodan har missats av någon, så är det PETER JÖBACK!

Han och Cookies´n´Beans skulle ju uppträda 21.45-23.00, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Peter var ju på Allsången på Skansen först och avslutade den här sesongen med bravur tillsammans med Björn Skifs och Loa Falkman och naturligtvis Måns Zelmerlöw. Peter premiärsjöng även en låt ur sitt kommande album som kommer ut i oktober. " La Vie - L'amour - la Mort " Peter sjöng "Precis som vanligt" en översättning av orginalversionen av My way, som egentligen är Fransk och sjöngs av Claude Francois, dvs den mannen som sjönk Comme d'habitude som blev My way. Men herre min tid vilket långt inlägg det här blev, men när man ska beskriva något så ljuvligt som konserter och härliga möten, ja då kan man hålla på hur lääännngeeeeeeee som helst. Måste tillägga, gud va jag längtar till den nya plattan.