Tur att mitt barnbarn är så sällskaplig, för nu är det trist, jättetrist, regnigt, grått å allmänt dödstråkigt!
Efter snart två veckor i väntan på fortsättningen av utredningen av Sofias tumör, så har jag bstämt mig för att resa hem en tid!
Electra, alltså kaninen, har jag skämt bort å det grövsta med äpplen, morötter, maskrosblad, förutom hennes vanliga foder och surra med henne stup i kvarten!
Brännbollsyrans sista dag, lördag, var jag ute på ängarna och frös någon timma!
När jag gick in i folkmassan bland hundratals studenter, barn och föräldrar som ville beskåda festligheterna, så fick jag en såndär obehaglig känsla att, "tänk om det händer ett attentat,här nu, en bomb, en självmordsbombare mitt i bland alla dessa människor"!
Men sedan skakade jag av mig det och tänkte, "NEJ, de ska inte få begränsa mig och göra så att jag inte vågar vistas i stora folksamlingar utan att vara rädd för illdåd!
Och aldrig i helvetet att jag skulle avstå från Världens Största Musikalkonsert av rädsla!
Nu är det dags för lite mer äpple till barnbarnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar