Det gäller att passa på, nästan lite som paniken flåsar mig i nacken, ska jag hinna finna lugn och ro, samtidigt som jag ska hinna vara aktiv, tänka klart, packa, hinna med tåget, hitta hotell, vännerna som väntar på biljetterna, hinna käka middag med dem innan konserten!
Fy fan va jag är patetisk, hur ända in i helskotta kan jag göra en sådan stor sak av en tripp till Göteborg, när det värsta händer uppe i Umeå!
Allt är relativt, som man brukar säga!
Jag skäms över mig själv, så egoistisk som planerar en nöjestripp, när jag egentligen borde vara hos Sofia!
Fågelkvitter överröstar inte tankarna, så jag sätter in snäckorna i öronen och höjer volymen på musiken från mobilen istället, lite som att stoppa huvudet i sanden, då varken syns eller hörs det dåliga samvetet!
Nä, det här går inte, lika bra att vandra vidare, hemåt och landa på balkongen med ännu en kaffe och ännu mer skuldkänslor!
Men gud va skönt det är att leva här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar