Fan också, ingen som helst resfeber har lyckats infinna sig endast en oroskänsla och, "va fan har jag gett mig in på den här gången då?" känsla!
Hur var det nu man gjorde? Hittar jag tåget? Hittar jag hotellet?
Tänk om jag blir sjuk under resans gång, bara faller ner på gatan bland stressade Londonbor?
Det är vid sådana här tillfällen och vid den här åldern jag börjar vackla om min färdighet att klara mig själv.
Är jag verkligen så duktig och kavat som jag vill göra sken av, eller är det ren och skär dumdristighet?
Nä fan gunsan, skärpning nu, såklart du fixar det här, det värsta har du ju redan klarat av, så det här är ju en fis i rymden av utmaningar.
Jag hade inte en endaste tanke på att gå ut idag, oron var alltför påtaglig.
Men efter noga övervägande och övertalning med mig själv, tog jag mig i kragen och gick en sväng innan solen gick ner och vildsvinen började krypa fram från sina dagliga gömställen.
Bra där gunsan, det funkade och kändes lite bättre efteråt.
Nu i sena timman är det dags att titta över packningen inför i morgon bitti!
Du ska se att det ordnar sig nog på ett eller annat sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar