Vaknade till regnsmatter på fönsterbläcket!
Skööööönntt, då kan jag ligga kvar i sängvärmen hur länge som helst och bara mysa!
Men det funkade inte alls!
Tänk vad kropp och själ hänger ihop. För efter en stund kom den där krypande olusten över mig, ångest, oro och en påminnelse om att jag faktiskt är ensam, alltså inte själv enbart.
Gårdagens solsken över havet och den vackra stranden, glada samtal med Mia, gjorde det ännu mer påtagligt.
Så när regnet äntligen upphörde, blev jag tvungen att bege mig ut ändå på en promenad och tack o lov så funkar det ganska bra att skaka av sig olust med att ta sig ut, oavsett väder!
Regntunga videkissar på min väg får personifiera mig för dagen, en lite annorlunda selfie!
Fräscha nyduschade, eller sorgsna tårfyllda videkissar? Välj själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar