fredag 24 november 2017

ALLTID VID MIN SIDA


En månad kvar till julafton!

Åtta år sedan Erik lämnade oss, i sin sjukhussäng på RPK i Sundsvall!
Fortfarande obeskrivligt sorgligt och en stor förlust och otroligt dåligt gjort av Psykiatrivården!
"Vi kommer att göra en Lexmaria anmälan", vilket aldrig blev av!
En i högen av missbrukare med psykisk ohälsa som inte fick chansen till ett normalt liv!

I vanlig ordning, gick jag till min närbelägna kyrkogård och Minneslund idag, för att tända ett gravljus för Erik, eftersom det är i dag den 24/11 som är hans dödsdag!
Vid det här laget, har jag vant mig vid att det är så här det är att ha ett möte med min son, för jag vet ju att han ändå är vid min sida!

Som idag t.ex!
Efter besöket i Minneslunden, tänkte jag gå direkt hem, ty jag har fått problem med min ljumske igen, det gör ont när jag sitter och går, så jag tänkte lunka hem igen den korta biten och krypa upp i soffan under värmefilten!
Men som jag gick där, så började det kännas lite bättre och då bestämde jag mig för att fortsätta en lite stund till, ta en omväg hem, bara för att få lite mer friskluft och se hur det skulle gå!
Sköööönt, så jag gick vidare och vidare och tillslut hade jag hamnat på Fredsgatan, påväg in mot centrum!
I höjd med och på andra sidan gatan av vår lokala tatueringsstudio här i Nynäshamn, tvärstannade jag, precis som om det var någon som stoppade mig!
Jag vände huvudet och tittade dit, lyssnade till något, hjärtat kanske, eller så var det Erik som sa, "gå ni och tala med dom, det kan inte skada"!
Sagt och gjort, jag tittade mig noga omkring, innan jag knatade över vägen och gick in!

Ett trevligt mottagande av en kille, som var med på karusellen direkt och gillade mitt önskemål och var väldigt tillmötesgående och gav mig bra feedback och ide om hur och var!
Så nu är det bokat en tid för gaddning!

Ett maratonsamtal med Sofia senare, när jag berättade för henne om vad jag hade gjort idag, som alltid, så fick jag ytterligare bevis på att det var Erik som hade ett finger med i spelet!
Jag frågade Sofia vilken underarm hon hade Samante tatuerad på, "den högra"!
Saken är den, hon har sitt och Eriks Lankesisk förnamn tatuerat på vardera underarm!


Jag hade, utan att tänka på det där och då, bestämt tillsammans med tatueraren om att den ska göras på höger underarm!
Vilket sammanträffande!
Tack för att du var med mig idag Erik Samante!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar