Den här veckan måste jag ta det lite lugnare, ligga i soffan insvept i filtar, tända en massa ljus och bara mysa.
När jag tänker tillbaka på tiden för bara ett år sedan, förstår jag faktiskt inte hur det var möjligt, men det är väl så, man har skygglapparna på och bara rusar fram och kanske var det nödvändigt just då, för vad hade hänt om jag tagit av dem och känt efter. Men nu känner jag efter, lyssnar på kroppen och tar för mig av det som jag mår bra av och avstår när jag själv vill, behöver inte fråga någon. Nu kan jag äntligen sköta om mig själv också. Gud vad det låter egoistiskt, men jäkligt nödvändigt.
When the day is long and the night, the night is yours alone, when you´re sure you´ve had enough of this life, well hang on. Don´t let yourself go, everybody cries and everybody hurts sometimes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar