Nu är jag i nutid, nästan, liksom håller på att hinna ikapp. Landvetter 12.30, en fika tillsammans med Ingrid och Trine, som ska till Gardermoen och sedan vidare till nordnorge, fina tjejer föresten, jättefina till och med. Sedan skiljs vi åt, de mot utrikes och jag inrikesterminalen. Som nästan en regel än ett undantag, så var ju norwegian lite försenat, men vem har bråttom? inte jag. När jag satt där och väntade, så gick det förbi mig en ung man och jag kan sätta den andra pekfingertoppen på att han var från Sri Lanka, han var otroligt lik min Erik den sista tiden i livet. Nå väl inne på plats i planet, så undrar en man om jag reste ensam och i så fall kunde tänka mig att byta plats, så att han kunde få sitta med sin kvinna. Det var ju naturligtvis helt ok för mig! Detta betydde att jag skulle sätta mig på mittensätet bakanför(norrländska). Vid fönstret satt en man från, kan hända Eritrea och sedan kom Lankesen/Erik och satte sig på yttern(norrländska igen)om mig. Jag sneglade lite försiktigt på honom för att se mer, på nära håll, jo, han var jättelik Erik! Han somnade efter en stund och då tittade jag mer noga, samma ögonfransar, samma näsa, örsnibbar, hår, skäggstubb och om det inte vore nog, samma doft på herrparfymen. När vi var på inflygning mot Arlanda, vakande han och då såg jag även hans ögon som var så vackra och bekanta, stora bruna och varma. Jag skyndade att titta mot fönstre, för jag blev så tagen att mina ögon tårades. Eritrianen tittade också ut, så han såg inte min belägenhet tack och lov. När vi skulle resa oss och plocka ihop vårt handbagage, frågade Lankesen/ Erik om jag hade något som skulle plockas ner från bagagehyllan, på engelska, jag sa att det var så och då hjälpte han mig. Jag tackade och våra ögon möttes och vi log mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar