Kräsmagade bör titta bort nu, eller åtminstone hålla en hand över bilden, men det här är den krassa verkligheten, så här kan gaddarna se ut!
54 år senare, nu var det dags att avlägsna en av mina 6-årständer.
Ett orosmoln under en lång tid, som min tandläkare i Umeå försökt rädda med konstens alla regler, men nu gick det inte längre. Eftersom jag ska påbörja ännu en brygga och nu i min första kvadrant, så måste ju underarbetet och de tänder som ska vara stöd för bryggan, vara korrekt och friskt.
Så tillsammans med min tandläkare här i Nynäshamn, så tog jag det kloka beslutet att avlägsna eländet.
Snabbt, smärtfritt och elegant ploppade hon ut 16:an och mycket riktigt, där såg vi att det var ett rätt beslut. På apises på den distala roten kan man lätt se infektionen som legat där och irriterat ibland när jag har pressat och stressat. Kolla, den där lilla slamsan som ser ut som en liten blindtarm på en av rotspetsarna. Läckert! Eftersom jag har sklerodermi, så får jag ju absolut inte ha några som helst infektionshärdar i kroppen och allt måste elimineras så fort som möjligt, så att jag inte blir sämre alltför fort.
Gud va pigg jag ska bli nu!
Kan väl avsluta dagens inlägg med de här små sötingarna som motvikt mot tandbilden. De mötte upp mig när jag tog en promenad ner till hamnen efter min spabehandling hos tandläkare Sofia.
Om jag får ont nu efter extraktionen, så har jag ju medicin inne i mitt barskåp. Nä, jag bara skojar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar