Det infann sig en stort tomrum och en saknad när jag vaknade idag. Vetskapen om att vi inte får behålla allt och alla för alltid. Avsked och förluster avlöser varandra, men det kan också vara början på något nytt och positivt.
Kanske jag ändå kan använda ordet "ensam" idag, gillar ju inte det ordet egentligen.
Tittade ut genom fönstret och möttes av ett stålgrått, blött och slaskigt Nynäshamn och beslutade mig för att bara sitta inne och deppa och sakna.
Men av erfarenhet, vet jag att det inte funkar för mig, då blir det bara värre och jag blir precis som det känns.
Lyckligtvis skingrade sig den där grå massan och förvandlades till blått och solen lockade ändå ut mig på en underbar och välgörande promenad i 1½ timma tillsammans med min ständiga följeslagare som gjorde att jag fick upp en skön takt.
Nu känns det mycket bättre och våren visade mig att den är på väg med allt vad den har att bjuda på.
Föresten, det är snart bara en månad kvar till Påsk och min första resa till London för att träffa Emma, min systerdotter och gå på The Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre! ♥...♬ ♫ ♪ ılıll|̲̅̅●̲̅̅|̲̅̅=̲̅̅|̲̅̅●̲̅̅|llılı ♪ ♫ ♬... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar