När ska jag bli genomskådad, att jag inte alltid är så himla käck och gör de rätta besluten var dag. Ena minuten skriver jag hur härligt allt är men kort därefter kan det vara pest, ångest och nära till tårar.
Ibland vet jag inte varför det känns så, eller så vet jag det men vågar inte erkänna ens för mig själv vad som gör mig nedstämd.
I vart fall, så är det precis så den här dagen tett sig.
På med ett glatt leende till att börja med, men ju fler timmar som gick, ju tyngre kändes det. Saknaden efter min barn grabbade tag i mig!
Tomhet, saknad och längtan efter ................
Ut ur lägenheten snabbt som FN, lurarna i öronen på skapligt hög volym, andas in friskluft med långa djupa andetag och planlöst vandra iväg.
Upptäckte mig själv nere vid Nynäs Rökeri, där jag inhandlade fisksoppa, take away. Därefter styrde mina ben mig upp till kyrkan där jag tände ett ljus för Erik och skrev några ord till honom, torkade tårarna, snöt mig och gick vidare. Irrade omkring lite inne i centrum, köpte lite blommor som jag lämnad hos Pia och Ove, fick en kram av dem och en mugg kaffe.
När jag kom hem hade jag post från Sofia innanför dörren, ett kort och ett stenhjärta med texten "Älskar Dig ♥".
Skönt att jag fick kontakt med dem ändå idag.
"Det gör så ont, men ingen ser.
Jo jag mår bra, jag överlever.
Precis som vanligt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar