Om jag skulle ta och fortsätta där jag slutade den där lördagen!
Där och då blev det stopp, ty jag var nog mer skadad än vad jag ville erkänna från början.
En ordentlig skada över bröstkorgen på vänster sida, så jag kunde inte andas in djupt, sucka, gäspa, absolut inte hosta, nysa eller snyta mig.
Att ligga i sängen var en plåga, upprätt ställning var något sålunda uthärdligt, men vem sover gott stående, inte jag i alla fall!
Dessutom väntade jag besök från min dotter Sofia och x-et Stig, som kom som assistent till henne.
Jag bor på andra våningen i ett trevåningshus, vilket medför att det ej finns hiss här.
Jag hade förhoppningen om att Stig skulle kunna hjälpa mig att bära henne i den manuella rullstolen de 14 trappstegen upp till mig, men han vågade inte pga dålig balans och behov av att hålla sig i trappräcket.
Å jag då, min kranka lilla krake med knäckta revben, eller???
Men som några räddande änglar, tillkallades den starkare delen av släkten till undsättning.
Midsommarveckan bjöd ju inte på alltför behagligt väder, så Sofia behövdes inte bäras så många gånger upp och ner i trappan, tur i oturen!
Inför besöket hade jag köpt Stockholmspusslet på Designtorget.
Sofia älskar ju att lägga pussel, men det här var och är alldeles på tok för svårt även för ett proffs som hon.
Nu har jag det liggande på en stor skiva och får väl ha som mål att det åtminstone är klart till påsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar