Sammanfattning från de senaste två veckornas vedermödor inom "vården"!
Lite så här tänker jag och har så gjort under många år inom mitt yrke som röntgentandsköterska på Oral Diagnostisk Radiologi.
Vi var en av flera specialistavdelningar på THU som även hade sjukhustandvård.
Dagligen såg vi det ena efter det andra mer eller mindre livshotande skador och sjukdomar som hade direkt anknytning till just tandläkarnas gebit och kunskaper.
Oftast efter en avslutad undersökning, kontaktade vi remitterande läkare för gemensam genomgång om så önskades.
Slående!
The Doc kommer efter mycket om och men och alltid med onödigt hög svansföring.
För nu kommer jag till kärnan.
Medicinare tycks ha höga tankar om sig själva och deras utbildning, åtminstone några huvuden ovanför odontologer.
Men vilka är det som kan ge nästan direkt rätt diagnos, vård, lindring och handpåläggning, om inte tandläkaren!
Förringa aldrig den minsta, knappt synliga på röntgen, förändring på en rotspets palatinalt 27.
Den höll så när på att kosta mig livet "häromdan"!
Som medmänniskorna på torsdagsmorgonen, där jag satt på trottoaren med cykeln över mig, helt förvirrad och med djävulska smärtor, frågade mig.
"Ska vi hjälpa dig till läkare?"
Nej, nej, nej, jag vill till Folktandvården, där och endast där, kan jag få hjälp!
Och så blev det!
I jämförelse med nattens läkarbesök, som bara gav mig ett, "goddag yxskaft" och en mugg vatten inne på toan efter åtta timmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar