Men först skulle jag genomlida sista dagen för den här gången!
Nu hade den här jävla nålen suttit i trettio timmar och jag var riktigt less, trots att den faktiskt gjorde något mindre ont här uppe i armvecket, än nere på handleden där kärlen är tunnare och känsligare!
Trevligt att jag fick ha min vanliga rumskamrat de två sista dagarna, vi känner ju liksom varandra nu!
Äntligen har jag någon i min direkta närhet som faktiskt förstår och vet precis hur det känns och hur ända in i helvetet vi kan frysa inomhus där termometern visar 22+!
Att vi faktiskt har långkalsonger på oss ända till midsommar, i värsta fall ännu längre om solen lyser med sin frånvaro!
Apropå solen, vid lunchtid tog jag min kavaljer/droppställningen för att ta mig till köket, passade på att slänga ett öga ut genom fönstret och insåg att jag hade helt missbedömt dagens väderprognos!
"Det kommer att skita sig när jag gå till pendeln om några timmar"!
Men min Guardian Angel var med mig igen, ty, när det var dags för hemfärd, sken solen!
Älska dig Erik!
Aj, aj, aj, kärlet tog stryk och ett ödem har uppstått, med hopp om att det lägger sig fort, för nu är det hopp och lek igen!
På återseende M88 om sju veckor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar