Det här har jag längtat till i flera månader, tulpantiden, när jag kan köpa hem de här krispiga och fräscha blommorna som varierar i det oändliga.
Det jag fascineras mest av är när blommorna sakta men säkert vissnar ner, hur de likt livet, blir mer spännande för var dag och innan slutet är nära, är som vackrast!
Alltså, nu vill jag absolut inte ställa det i synonym med mig, absolut inte!
Men nog kan jag känna en viss likhet med en bukett vissnade tulpaner och mig!
Nu har jag en ny bukett på bordet och en ny resa har börjat, mot komposten!
Men innan dess ska den få glädja mig en vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar