BLUE MONDAY

Idrottsgalan har precis börjat på SVT1 och här sitter jag och undrar vad som hände, inte bara med den här dagen, utan överhuvudtaget!
Från att ha varit den där rödhåriga, fräkniga, glest mellan tänderna, dyslektisk och för att överleva i konkurransen om lärarnas gunst, spelevinken och superintresserade friidrottstjejen!
Hela vägen hit, med ett liv som innehållit det mesta som man kan läsa om i kvällspressen och Hänt Extra, m m!
Där händer det, det mest fasansfulla tragedier bland a och b kändisarna, såsom, saknaden av närvarande vuxna, missfall, barnlöshet, förlora en förälder, skilsmässa, sjukdom, dödsfall och missbruk i familjen, ja listan kan göras lång!
Och jag kan bocka av det mesta på den listan!

Trist, grått och jävligt deprimerande, så nog passade det in på mig, blue monday!
Vaknade med världens ångest redan klockan halvfem, jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var orsaken, men som jag försökte lista ut vad, så insåg jag att det fanns hur mycket som helst som kunde ligga bakom!
Lyckligtvis, efter lite trixande, så lyckades jag somna om igen någon timma senare, men tyvärr vaknade jag utvilad, men fortfarande orolig och håglös!
Tvättstugan var bokad till klockan 11:00, så tvättsäcken stod redan framför min ytterdörr och väntade!
En passande dag att gå mellan husen till och från tvättstugan i snålblåsten, i kapp med mina suckar, osminkad och eländig!

Så tänk om jag hade haft lite mer stöd från både skolan och föräldrar i min ungdom, då kanske allt hade sett helt annorlunda ut idag, man kanske t.om hade fått visa framfötterna istället för fotsulorna här i tvsoffan.
I morgon blir det snöstorm, då kurar jag väl igen, hoppas utan suckar!

Jag bestämde aldrig min barndom, men jag äger min framtid!