Nu kryper höstmörkret närmare och närmare på mig, kviksilvret sjunker och myskravet höjs betydligt. Förra hösten så satt jag ofta vid kakelugnen och myste och jag måste medge att det var inte så dumt men samtidigt så har jag det så in i helskotta mysigt nu också. Lugn och ro, ingen irritation från något håll, jag bestämmer själv vilken filt jag ska ta och svepa in mig i från min budgetkakelugn och hur många värmeljus som ska tändas, till och med om jag ska bjuda mig själv på ett glas gott rödvin.
Det känns bra nu men jag är "inte redo än"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar