David Hellenius leder programserien "Helt Sjukt" ännu en säsong på TV4.
Egentlige ska jag inte se sådan här program, för jag är kanske också lite hypokondrisk,
eller kanske en aningen misstänksam på sjukvården i allmänhet.
Att man missar att diagnostisera rätt, i rätt tid!
När jag nu såg Susanne Sjögrens kamp om dotterns cancer, när hon berättade om tiden före beskedet, under tiden på sjukhuset, behandlingarna som hennes dotter genomgick och all oro och vånda. Då tänkte jag som förmodligen alla andra!
Hur ända in i det glödheta helvetet orkar föräldrarna med denna djävulska press?
Och plötsligt fick jag backflach till tiden när vi, vår lilla familj var med om den otänkbara och fullständigt förskräckliga tiden när Sofia var sjuk och vi turades om att tillbringa dagar, veckor, månader, som blev till år med henne på Barn 3 på Universitetssjukhuset i Umeå.
Jag minns alldeles tydligt när jag satt i föräldramatsalen på avdelningen och skulle försöka äta och svalde maten blandad med snor och tårar.
Under tiden blev jag "avlöst" av någon sköterska som satt inne hos Sofia, som var isolerad på rummet, pga infektionsrisk.
Hur jag vägde blöjorna inne i "sköljen", antecknade intag, vätska, mat, dokumenterade och samtidigt tröstade.
Hur jag hatade ljudet från droppet som pågick både dag och natt.
Hur jag trots min egna skräck och förtvivlan måste hålla humöret uppe för Sofias skull
Man orkar mer än man någonsin tror, när man måste!
Det är tur att man inte vet vad morgondagen har att bjuda på och förväntar sig av oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar