LIVSVIKTIGT ENERGIINTAG

För där satt jag på pendeln hem från "storastaden" sista timman den 15:e mars och bara smålog och kände mig lite extra snäll.
"Är det någon som har några småmynt till en bostadslös och nattlogin för kvinnor är fullbelagt?"
Jag har lite, här får du! Ja lite så!
Eller den här, strax efter Västerhaninge. En man, aningen överförfriskad, har somnat. Biljettkontrollanten kommer och väcker honom och frågar vart han ska, "Ösmo", okej då är det bäst att du håller dig vaken, vi är strax där. Var efter vederbörande slocknar igen. När vi anländer Ösmo väcker jag honom igen så att han hinner kliva av, om något ostadig och sömndrucken.
Ty, efter kvällens energikickar har min lilla ängel fått luft under vingarna.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag nämligen med några likasinnade nabobor som kommit till Stockholm för att se Sweeney Todd tillsammans med mig.
Å som de har väntat och längtat till deras tur!!!

I vanlig ordning sammanstrålade vi på restaurang innan föreställning och inmundigade en efterlängtad middag. Man måste ju grunda ordentligt inför konserter och dylika föreställningar med Jöback och övriga ensemble.

Väl på plats i bänkarna, blev jag varse ytterligare välbekanta ansikten, som frenetiskt satt och vinkade åt mig. Ännu mer kramar med andra ord.
Sedan började dramatiken och den makabra, men också tidvis lättsamma föreställningen, där Peter skar halsen av den ena efter andra på scenen.
Denna fantastiska, begåvade man och hela ensemblen föresten var "precis som vanligt" helt enastående!

Fattar inte hur han kan spela galen massmördare men en sån övertygelse och dessutom få oss att känna sympati för galningen!! Han är bara BÄST!

Efter föreställningens slut, skyndade vi till "do"= dam, resp. herrummet för att lätta på blåsorna och sedan till sceningången.
Den ena efter den andra ur ensemblen kom ut och jag tackade dem i förbifarten för kvällen.
Och äntligen kom huvudanrättningen, så att vi fick en liten pratstund med "Världens Godaste köttPAJ" och den sedvanliga kramen och puss på kinden, som numera är klädsamt skäggig.
Innan vi skildes åt var det kramkalas igen och "på återseende till sommaren"!

Så därför satt jag och smålog på pendeln hem!