Närmare en semla än så här kom jag aldrig idag!
Gluten och laktosintolerans gör att dessa ljuvliga bakverk går bort. Och inte ids jag göra egna.
Förut när jag inte var lika känslig, eller inte hade fattat att jag inte tålde dessa läckerheter, brukade jag smygköpa hem en tre-pack på ICA när jag var på väg hem från jobbet vid lunch. Skyndade hem, värmde mjölk och vräkte i mig minst två stycken hetvägg med strösocker uppepå.
Sedan blev det liksom inget mer, ingen vettig lunch så att säga, men jäsiken va gott det var. jag kan riktigt minnas smaken och konsistensen av den uppblöttna vetetbullen och mandelmassan. Och när jag tänker efter, så blev jag riktigt däst och avslagen efteråt på grund av sockerchocken och gluten och laktosintoleransen.
Somnade på kökssoffan lite skamsen i väntan på att Sofia skulle komma hem vid tretiden.
Om hon hade tur fanns det kanske en semla kvar, som hon skulle dela med Pappa Stig.
Precis så syndig var jag i mitt förra kapitel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar