Eller hur!
Första februari, precis en månad sedan jag fyllde år och då var det också barmark där jag var, på Gran Canaria.
En välbehövlig långpromenad i snöblandat regn, eller mest regn faktiskt, ner till hamnen och bortom den och lite hit och dit och vidare hem i fortsatt regn, men ack så skönt!
Och som jag går där, så ser jag mig på avstånd.
Röd jacka, svarta täckbyxor, en vit sladd som hänger från öronen som leder ner i en av jackfickorna, beslutsamma steg.
Jomen det måste ju vara jag som närmar sig mot mig!
Nämen vänta nu, det är ju syrran, hon vinkar ju och jag vinkar tillbax!
Systrarna hade tänkt på samma sak, en skön promenad i regnet kan aldrig skada!
Ett kort möte tills vi började frysa och sedan vidare åt varsitt håll!
Jag är inte ensam, jag är bara själv!
Skönt att veta att hon finns där och att vi har varandra men ändå tillåter varandra att vara själv!
Nu kommer snön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar