ERIKSGATA!

För visst är det så när man återvänder till det förgångna?
Sofia och jag begav oss på den långa färden till Röbäcks kyrkogård idag, redan tidigt, eftersom det är i andra ändan av stadens utkant och nästan där vi bodde förut, när allt av som det var, som vi trodde var bra, eller blundade för allt som inte var bra!

Buss till city, byte till mot Röbäck och där vidare en lång promenad till kyrkogården och som tur var kunde jag plocka med mig en bukett ängsblommor vid dikeskanten eftersom det var lön i helvetet att uppbringa några köpeblommor inne i stan!
Väl på plats hos Erik med blommorna i vattenstruten, så attackerades vi av Västerbottens alla myggor, så vårt besök hos Erik blev kort och intensivt viftande, men han var ju som vanligt inte där, utan lite här och där, iklädd en vit fjäril i sommarskrud!

När vi skyndade därifrån, beslutade vi oss för att ta en ännu längre promenad, nämligen att gå till vårt förra hem där ute på Böleäng!

Det är nu lite drygt sex år sedan vi lämnade över vårt älskade radhus till en relativt ung tvåbarnsfamilj i hopp om att de skulle förvalta och sköta om det lika kärleksfullt som vi gjort under trettio års tid!
Tyvärr möttes vi av en dåligt skött och underhållen trädgård,

husets exteriör var också sunkigt och nedgånget! Hur det såg ut inne fick vi tack o lov inte möjlighet att se, ty det var ingen hemma!

Men nu är det gjort, vi har återvänt och nu kan vi lämna det utan saknad!