Ungefär så här känner jag mig i denna stund, som att jag faller sönder och samman, bara man blåser på mig!
Inte ett enda litet stick mer under de närmaste sex veckorna, tack!
En kombo av utblommade tulpaner och nåldyna, men ändå vara på topp = hopplös kombo!
De tre senaste dagarna har jag ännu en gång varit till M88, dagvården på Reumatologen på Karolinska institutet i Huddinge och fått mina Ilomedinbehandlingar, hittills 54 stycken sammanlagt.
Så det är inte konstigt att mina kärl krånglar, jävlas, helt enkelt!
Om jag försöker förmedla känslan efter halvtid ungefär, alltså efter ca tre timmar!
Tänk dig att hålla infusionsnålen ovanför en låga en stund.......... så pass att den blir glödgad, sedan att den ligger inne i kärlet i armen och fortsätter att glöda där och däromkring! Oskönt!
Samtidigt skräckupplevelsen, när du har, med hjälp av din kavaljer/droppställningen, tagit dig in på toa och efter avklarat ärende, går fram till handfatet för att tvätta händerna och råkar titta dig i spegeln, fy fan, säger jag bara, knallröda ögonvitor och ett ansikte som en tomat!
Då huskes man nalta!
Samtidigt som en obehagligt, typ, frusen, hetta, huvudvärk, kryp i kroppen, svårt att fokusera och smått illamående tillstånd, ja för fasiken, har du aldrig varit jäkligt bakis någon gång, "aldrig mer" upplevelse!
Nä nu går jag och lägger mig!
Kanske köper nya tulpaner i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar