En ödmjuk, berörande och stark berättelse om att hitta sin styrka och välja att vara snäll. En oerhört inspirerande och hjärtvärmande historia om August Pullman, en pojke med en ansiktsdeformation. August ska börja femte klass och för första gången gå på en vanlig skola!
Fram med näsduken!
Lite så hade jag tänkt inför biobesöket, men handlingen och utsattheten som August ställdes inför, gjorde att jag istället, hamnade i en mer tillbakablick som mor till ett funktionshindrat barn och därtill mor till ett storasyskon, som precis som Via, längtar efter ett syskon, men inte får möjlighet till samma uppmärksamhet när det visar sig att det efterlängtade syskonet tar alltför mycket plats och tid än väntat!
Att måsta kliva tillbaka och inte störa!
Så för mig var det en stark film av flera orsaker, minnen av hur Sofia kom hem från den "vanliga" skolan, tätt följd av sin assisten!
"Det är ingen som vill vara med mig på rasterna, jag sitter alldeles ensam där i min permobil"!
Men tillslut lossnade det även för henne och en del vågade gå fram och ta kontakt, hon smittade inte heller!
Samt att snällhet smittar!
Mitt liv är som en film, men utspelar sig i Umeå och fortsätter ännu, men på distans och med hjärtat i halsgropen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar