Det är just vid sådana här tillfällen som jag inte riktigt vet om jag ska göra en god gärning eller inte, ett tu tre så får man väl en skrapa, så man sätter sig på rumpan.
Men det var så här det hände sig vid den tiden! Jag hade gått min vanliga promenad och var nästan hemma, hade väl ungefär tre låtar kvar på cd:n. Passerade ett dagis där en förmodad mamma just placerade sin lilla förmodade dotter i en pulka för färd, kanske hemåt. Vilken kort och skön dag dom hade på respektive arbeten tänkte jag och log inom mig när jag tänkte på vad myigt dom skulle kunna ha där hemma resten av dagen.
Men efter bara någon sekund så plockade modern fram sin mobil och påbörjade en samtal som uppenbart inte hade något med dotter och mys att göra utan snarare tjejsnack och utegång. Den lilla rosaklädda på pulkan tjurade och plogade djupt och ihärdigt med båda fötterna utanför pulkan. Mamman stretade som ett djur men släppte inte för ett ögonblick mobilen eller vände blicken bakåt, för då hade hon ju kunnat avhjälpt motståndet med en skarp tillsägelse. Det var då jag tänkte säga till den lilla rosaklädda lite försiktigt men avstod och föresten så tyckte jag rätt åt morsan. Lite självbevarelsedrift har man väl ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar