Fast egentligen så borde jag har ett kok stryk som suckar, jag som har det så bra! Är relativt frisk, har en mysig bostad än så länge, har så jag klarar mig. Resväskan ligger öppen och väntar på att jag ska lägga ner lite grejer i den, men jag låtsas inte se den.
Men jag har funnit på den bästa medicinen mot suckar och nedstämdhet och det heter promenad och inget småtrippande utan ordentliga krafttag men armar och steg. De sista dagarnas snöande har gjort att snöröjningen har halkat efter betydligt igen, så därför kostar det på ännu mer att ge sig ut på kraftgång, ett steg fram och ett halvt tillbaks.
Men som jag gick där, så ser jag en man som verkade ha låst sig ute på ett ganska så knepigt ställe. Han vinkar till mig och viftar med sin nyckelknippa. Äntligen så fick jag göra dagens goda gärning. Där hade han stått i över tjugo minuter utan att någon hade kommit förbi, låset var fruset från utsidan men jag kunde låsa upp från insidan, eller vad det nu blir. Mannen var i alla fall tacksam över min insatts och jag kände mig lite bättre till mods efter den händelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar