Bland furorna uppe i Röbäckskogen ligger vårt kapell och kyrkogården där Erik vilar. Idag är det ett år sedan vi begravde honom, dagen före julaftonen, bitande kyla och massor med snö den gången också.
Idag när vi var där visade temperaturen på -24 grader men lugnet hade lagt sig och jag kände trots allt en viss frid och tillförsikt. Men han var inte där, jag hoppas att han har det varmt och gott där han är. En sak är jag säker på i alla fall, han vakar över mig det känns så starkt. Jag är lyckligt lottad som har en egen skyddsängel.
Så länge vi lever kommer sorgen efter Dig att vara närvarande varje dag, morgon, kväll och varje natt. Vi är för alltid tillsammans. Vi är glada för att Du funnits och att vi fått dela livet tillsammans med Dig. Vi möts igen vår ängel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar