Nu igen!
Det är en himla tur att det är så fint väder, för jag orkar nästan inte vara inne nu när jag inte kan nå någon, tänk om det händer mig något här hemma!
"Du får skrika allt du kan", var det en av mina grannar som sa HÄROMDAN!
Därför går jag ner till stranden, där måste väl någon se mig och larma om något händer.
Men hujedamig ett sådant liv det är där nere.
Barnen skriker som om de håller på att drunkna. Nä det var så sant, då skriker de inte, har jag hört, då blir de alldeles tysta och bara försvinner. Och föräldrarna sitter och leker med sina mobiltelefoner och verkar fullständigt skita i om barnen dör i vattnet eller håller på att slå ihjäl sig i klätterställningarna.
Apropå mobiltelefoner!!!
Så för att jag ska stå ut där nere, så har jag alltid något att läsa med mig och musik i lagom hög volym i öronen, annars är det stört omöjligt att sitta/ligga där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar