Jag visste väl att det var något speciellt med den här dagen också!
Alla dagar är speciella, eller har något som drar sig till minnet om en alldeles speciell händelse,
låt, färg eller doft.
Jag tog med mig en kepa ner till stranden idag, glömde det igår och höll väl så när på att få solsting.
Och när jag satt där nere, slog det mig, att det var precis i dag för ett år sedan som jag reste hem från New York efter en hel vecka med otrolig hetta och solen som gassade rakt ner mellan skyskraporna på Manhattan, på min lilla hjässa.
Och det första, ja förutom då musikalföreställningen The Phantom of the Opera på The Majestic Theatre Broadway New York City, för där hade jag ju biljett redan första kvällen direkt efter ankomst, (hur tänkte hon där), så köpte jag den här kepsen för att härda ut och inte få kokt hjärna.
Tänk vad tiden går fort, att det redan är ett år sedan jag gjorde mitt livs resa och i det närmaste helt allena och utan skyddsnät, men ett stort mod och beslutsamhet.
Mina guldtior i petflaskan, som jag förövrigt har skrivit NY och en glad mun på, dom är inte många, måste skärpa mig på den fronten!
2015 kanske jag får lust att resa över Atlanten igen, vem vet!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar