För precis så var det, det här är jag för precis 30 år sedan!
Svalkar fötterna i Indiska oceanen, precis blivit mor till en vacker och välskapt lite son och lyckligt ovetande om framtiden.
Och idag kom strandklänningen äntligen till användning igen.
På förmiddagen tog jag en promenad ner till hamnen och värmen var bedövande men välkommen på min annars så frusna lekamen.
När jag kom hem vid lunchtid helt genomsvettig, kändes det som om jag inte orkade vara ute något mer idag, synd på så rara ärtor, alltså, synd att inte ta vara på det vackra vädret, menar jag ju!
Satte mig ute på min skuggiga balkong en stund, pustade ut och funderade med ett stort glas kylskåpskallt tranbärsdryck.
Om jag går ut, vad kan jag ha på mig som svalkar och som bara viftar lite försiktig och knapp nuddar huden, hmmmmm???
Det var då jag kom ihåg min gamla Sri Lanka batikklänning som jag var tvungen att inhandla med det snaraste när vi anlände denna vackra pärla i Indiska oceanen. Ty, allt vårt bagage hade ju försvunnit under resan dit, så vi stod ju bara i det vi just då hade haft på oss under resan dit.
Och som den nostalgiska och sparsamma lilla kärring jag är, så hittade jag den genast bland mitt förflutna.
Så här är resultatet, 30 år senare och på väg ner till stranden för att återigen utmana solstrålarna med en bok i handen, kepan på huvudet och insmord i solfaktor 30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar