Kylan kommer liksom innifrån, som om benstommen består av is istället för, ja just det, ben!
Och nu börjar det bli riktigt besvärande och pinsamt till och med!
Jag känner mig besvärad av att befinna mig bland folk, i synnerhet när det inte alls är kallt tydligen!
Som om jag vore något missfoster, lite blåaktig om läppar och händer!
Som idag tex.
Det var cykeltävling i Nynäshamn, stor cykeltävling tom.
VELOTHON
Tusentals cyklister rullade igenom Stockholm, Nacka, Tyresö, Haninge, Nynäshamn och Huddinge!
Och som den entusiastiske medborgaren jag är, *ironi*, så tog jag en promenad ner till centrum där cyklisterna skulle passera!
Jag kollade temperaturen, 17+, det är okej, tänkte jag!
Så jag klädde mig för 17+, alltså inte alltför mycket, men skapligt och vindtätt, ty Nynäshamn kan vara lite blåsigt!
Ett dåligt val, upptäckte jag redan innan jag var framme vid kravallstängslen på Centralgatan!
Solen sken så där lite blekt och försiktigt men vinden vann över strålarnas värme och gunsan frös värre än någonsin!
Så direkt efter att cyklisterna hade svissat förbi, tågade jag snabbt hem igen och har sedan dess legat här under min el-filt, med max temperatur på och läst i min bok "Det som inte dödar oss"!
Hemma!
Så det är nog i grevens tid, att jag får Ilumedinbehandling!
Och för att inte glömma, det bästa som smälter isskulpturen inom mig, Ögon-och-Örongodiset, Peter Jöback!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar