Å så tittade jag mig omkring och sedan såg jag att hon nickade och log mot mig!
Först blev jag lite sur, i smyg, så där förnärmad men inte så att jag visade det!
Men så kom jag till sans och nickade ett tack tillbaka och satte mig på sätet!
Tidigt morgonrusning på pendeltåget i morse på väg hit till Huddinge sjukhus igen!
Precis som om jag inte har fattat att jag är så himla gammal, men nu måste väl ändå polletten ha trillat ner!
Den unga studenten var väluppfostrade och vänliga nog att resa sig upp och erbjuda mig hennes plats i vagnen!
Och nu när jag ligger här och fryser under dubbla täcken, men ändå blossar i ansiktet och känner mig ynklig, inser jag att den där åldern som jag har angivit, inte alls stämmer, inte i närheten ens en gång!
Men imorgon ska jag göra allt i min makt för att försöka sudda bort åtminstone 20 år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar