"Jag kommer förbi och hämtar dig"!
Hon är väl för härlig min kompis Mia, nu hade vi inte setts på över en vecka och det var så trevligt när jag hörde hennes röst i andra änden av telefonluren / mobilen!
*Och nu ser jag hur jag sitter på en hallmöbel med tillhörande telefonbord och talar i en svart bakelittelefon med en snobb, slingrig sladd mellan luren och själva apparaten!*
Tänk hur det var förr, då hade vi full koll på var mottagaren befann sig, alltså hemmavid!
Men det var inte bättre förr!
"Jag är där om fem minuter"!
Så snabbt som blixten, släckte jag ner, skodde mig och kilade ut, och där stod hon, eller, bilen Jaggan, med Mia i!
Och nu fick jag äntligen, efter fem års saknad, köra en riktigt skön bil och med automatlåda dessutom, precis som min Cheva som jag hade i Umeå och som jag älskade att köra, med Sofia sittande där bak i sin permobil på väg någonstans, hon och jag, som alltid!
När vi gled fram där ute på Ringvägen, insåg jag hur mycket jag faktiskt saknade den bilen och blev nästan lite nostalgisk och vemodig med en liten tvist av stolthet, hur konstigt det nu kan låta!
Tänkte också på vilken stor förändring jag gjort i mitt liv sedan den dagen, dagen för snart sex år sedan när det ofattbara hände och Eriks liv tog slut!
Men jag ångrar ingenting av mina beslut, att lämna allt och våga ta klivet ut i det okända, ty mycket av det var ju ändå bara materiella och värdsliga ting!
Nu är nu, då var då och framtiden tar jag när och om den kommer!
Tack Mia för att jag fick ratta din fina bil idag, jag gör det gärna igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar